Varje gång jag tänker på Emme så tåras mina ögon. Saknar henne så att ord inte kan beskriva. Det känns jobbigt att en del av mig finns kvar i Västerås. Emme, Milla och Näs. Saknar Anne och att tillsammans kunna leka med hästarna till sent på kvällen. En vecka går fort och hade det inte varit för att Henrik lämnades kvar här hemma så hade jag nog lätt kunnat stanna många veckor till. För jag saknar honom också. Men saknad betyder kärlek. Att sakna Emme visar mig egentligen bara hur mycket jag älskar henne.

Idag har vi varit till barnmorskan. Kotten följer kurvan och har vuxit två cm. Alla mina värden såg bra ut. Det är verkligen kors i taket! Har aldrig varit så frisk som jag är nu :D Är verkligen i toppskick!

Var till pojkarna nu på kvällen. De var så kelsjuka. Libero och jag har fortfarande våra missar i kommunikationen och för några veckor sedan vägrade han i flera dagar att släppa mig nära honom eftersom jag sprayat honom med myggmedel. Han är inte alls förtjust i det. Nu är han dock sitt vanliga jag igen och tackar inte nej till en mysstund i hagen. Jag hade verkligen inte kunnat få bättre hästar än de jag har nu. Cielo kommer och springer mot mig när jag ropar på honom. Tänk den lilla fölungen som vägrade att låta sig fångas in kommer nu helt självmant med spetsade öron. Fina lilla C. Libero blir bättre och bättre hela tiden, men han är otroligt känslig och jag passar mig för att göra bort mig med honom. Han blir så skygg då och släpper mig inte i närheten på flera dagar. Är som att han vill visa och säga att jag ska ta och tänka över mitt misstag. Men han har personlighet och det gillar jag.