Att gå i ide. Det har fått en lite annan klang i mina öron. Vaknade klockan fyra, klarvaken. Kunde inte somna om. När klockan började närma sig tio var jag tvungen att konstatera att babyn inte rört sig en enda gång. Försökte få kontakt med henne men hur jag än bar mig åt så ville hon inte vakna. Jag drack kall dricka, knuffade på magen, strök på magen, klämde och avslutade med en iskall dusch. Inte ett livstecken. Kände paniken komma krypande men försökte hålla mig lugn för att inte stissa upp mig alldeles. Tog telefonen och ringde förlossningen. Vi fick komma in på en gång. De kopplade upp mig mot monitorn och direkt när vi hörde hjärtljuden så drog vi alla en lättnadens suck. Inte långt efter så sträckte babyn på sig och vaknade. Under den timmen som vi var inne så rörde hon på sig kanske fem gånger. Det var så underbart att känna. På skärmen observerade Henrik att jag har sammandragningar. Trodde att de skulle kännas. Jag kände ingenting.

När jag kopplades bort från skärmen så var proverna tillbaka. Allt var normalt. Det enda som saknas är värkarna. Men de kommer väl. Om inte så sätts allt igång på måndag. Snälla babyn samarbeta med oss nu. Vi vill att du kommer nu.