Är lite sliten. Värkarna kom igång ordentligt i går kväll men sedan hände det inte så mycket mer. Strax innan tio fick jag äntligen ett rum. Här är lite fullt så Henrik fick åka hem. Jobbigt. Fick smärtlindring så jag fick sova några timmar och direkt efter frukosten satte de igång mig igen. Värkarna kommer regelbundet nu och jag har börjat öppna mig. Det tar tid, går fruktansvärt sakta och känns som att jag bara vill åka hem och stryka pojkarna i pannan. Kollar dressyren under tiden, blir lite lättare att kontrollera det onda när man får se på hästar och drömma sig bort någon helt annanstans. Tänk vad mycket enklare det är med föl!