I går kom Emme på besök. Vi möttes upp i Kalix där vi lirade lite discobowling!

När vi bowlat klart åkte vi till Elegant. Där mötte mamma och pappa upp.

När vi käkat åkte vi och handlade. Sedan raka vägen hemåt. Emme var i gasen och överlycklig för att få stanna här över natten. Jag också för den delen. I morse väckte hon oss strax innan åtta. Hugo ville inte riktigt vakna. Trött kille.

Vi gjorde oss redo för en liten tur till Långforsen.

När vi kom hem igen så provade jag att sitta på Cielo. Han rörde inte en fena denna gång heller. Känns som att han är redo för en inridning. Han verkar inte särskilt ängslig eller orolig :)

Emme fick puttra runt på gården med moffas skoter. Det var spännande. Grannen kom förbi och plogade bort MÄNGDER med snö. Skönt att ha gigantisk gårdsplan igen :D

Nu har de åkt och huset är tyst igen. Var så roligt att ha sällskap. Tack älskade Emme och syster.

[Bild]

[Bild]

I går bakade vi kakor och gjorde barnmat. På eftermiddagen fick vi besök av min kollega och hennes man.

I morse steg vi upp tidigt och mötte prästen Emelie som ska hålla i Hugos dop. Jag hade önskat en kvinnlig präst och tur som var så fanns det en som kunde komma till Lappträsk kyrka. Hon var trevlig och stöttade mig i mina förslag. Fick förtroende för henne. Hon hjälpte mig att fylla i de luckor som jag inte bestämt om dopet. Nu känner jag mig typ nöjd. Jag valde följande psalmer, hade med mig dem som förslag och hon tyckte att mina förslag passade. Jag fick även bestämma upplägget så det kändes bra. Hoppas allt klaffar och att det blir ett mysigt dop.

Hugo fick en nalle av prästen. Han blev nöjd.

Nu är hästarna inne. Den ena är så lös i magen att man får tvätta rumpan hela tiden. Han har fått lite medicin nu på kvällen. Blir dock misstänksam på en gång när han helt plötsligt får kraftfoder. Förstår på en gång att det är någonting i maten. Suck.

Den andra står nu med ett snyggt bandage inlindat i silvertejp. Klumpfot. Dock inte lika halt längre. Jisses, vilket gäng.

Ibland kan man fundera på vad lycka är egentligen? Hugo är lycka och att rida gör mig lycklig. Blev sur i går när Libero var så halt och jag insåg att det jag längtat efter hela veckan inte skulle bli av. Jag skulle inte få rida fast jag planerat med mamma att hon skulle hålla i så jag tog mig upp. Men som tur är så kom jag på att Cielo kan mycket väl få prova bära sin mamma. Typiskt att det blåste full storm och jag fick besviket ta beslutet. Beslutet att inte få hoppa upp och prova skritta honom. Mamma räddade då hela situationen när hon erbjöd sig att hålla även inne i stallet. Sagt och gjort. Jag kastade på sadeln och hoppade upp. Han reagerade inte ett dugg trots att jag bara suttit på honom en gång förut, i februari 2014. Ett år sedan :) Jag satt där och kände mig lycklig. Älskade, underbara, stabila, orädda och fina Cielo. Tänk att han helt nyss var en tuff liten fölunge, nu är han redo att låta mig sitta där.