Jag saknar min vän. Vi hade så roligt tillsammans. Nu hade vi precis tagit in hästarna och väntat på att ridhuset skulle bli ledigt så vi skulle kunna löshoppa. Jag saknar att löshoppa, och Cielo med. Jag saknar mina stallkompisar som gjorde hästlivet så roligt. Det hade inte känts fullt lika tråkigt med en halt häst om jag haft dem. Jag var så inställd på att få rida i morgon. Mamma skulle komma och hjälpa mig att hålla så jag kunde sitta upp. Jävla skit och helvete!

Kotten somnade. Jag hämtade Cielo och selade på honom. Han trampade på lugnt och stabilt. Det är en fröjd att sitta i speedcarten bakom honom. Moffa fick stanna kvar hemma och vakta barnet. Han gjorde det väldigt bra för kotten sov fortfarande så jag hann även mocka.

Libero underhöll sig själv genom att peta bort bootsen och bandaget. Han hade även lyckats få en skada på ena bakbenet. Suck! Jag som gjort så ordentligt i morse.

När jag skulle ta in Libero så tryckte Cielo sig ut genom grinden. Grrrrrr. Då tänkte jag många fula tankar om honom. Superglad trampade han iväg upp till hästrädda grannen. Han var dock inne och det var tur!

När jag tog ut hästarna så kändes det som att Libero kom på efterkälken. Vände mig om och min älskade häst var halt! Neeeej! Han har fått ett sår i kronranden i onsdags efter att han lyckats trampa sig. Kunde se att han var lite svullen. Glömde att rengöra såret i går efter att jag tagit in dem. Typiskt! Får öppna upp det ordentligt idag. Kan ju vara en ficka som samlat baciller och spån. Får gräva lite och linda om. Han får äta sin frukost först så är han gladare.