Varje gång jag lägger ut en ridbild får jag en kommentar om att jag ser lycklig ut. Jag strålar aldrig som jag gör på hästryggen. Har också tänkt på det. Blir liksom bara så. Jag hör hemma på hästryggen.

Cielo fick sig en uteritt efter vägen och sedan fick han springa runt lite på en av ängarna. Glad ponny. Det är så lätt att bli glad av att rida på lilla C. Han bjuder alltid på sin vänlighet och är verkligen en genomärlig häst.

Det här med semester har jag inte riktigt märkt av ännu. Denna vecka har varit intensiv. Hämtade hem hästarna i tisdags eftersom hovslagaren var på ingång tidigt på onsdag morgon. Hann bara lasta ut dem ur transporten hemma och konstatera att det snart blir regn så mullrade det ovanför mig. Skyndade mig in med alla djuren och precis när jag var klar öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Åskan dånade hårt precis ovanför hustaket så hela huset skakade. Då var det skönt att ha alla djuren på plats hemma.

Torsdagen var helt upp och ner. Jag fick ingenting gjort. På fredag begravdes min faster. Ett hårt slag för oss runt omkring henne. En genomgod människa som fick ge sitt liv till den hemska sjukdomen på C. Idag har vi firat min syster som fyllt år. När jag kom hem ville hästarna in. Skyndade mig att mocka stallet och räddade dem sedan undan från myggorna. I morgon ska jag bygga ny beteshage och ta med mig hästarna tillbaka till betet. Ska försöka hinna rida i alla fall en av dem innan vi åker. Blir nog Libero, om jag får låna honom från junior.

I två dagar ville Hugo bara åka hem till mommo och moffa. Han var ledsen för att Freja inte var med, var så svårt att somna utan henne. Han ville inte äta för ingenstans kunde man beställa Långforsens "Kurres special". När vi väl var på plats i Västerås och hade installerat oss i huset vi fått låna över helgen, så blev det lugnare. Pratade inte lika mycket om att åka hem. Vi har dessutom haft så himla tur som blivit bjudna på middag hos vänner och släktingar varje dag. Det har gjort att han ätit och inte alls muttrat över maten.

Idag fick han äntligen besöka kossorna på Vallby. Då kom det..."Det är inte så dumt med semester i alla fall". Lilla Hugo, han har många intryck att bearbeta när vi kommer hem.

Det är underbart att vara tillbaka. Det är underbart att köra bil i en stad man känner så väl. Denna kväll var jag på väg tillbaka till vårt B&B. För att komma dit behövde jag passera Malmaberg. Det gjorde jag inte. Jag körde på autopilot, körde upp efter Svarvargatan, parkerade på min vanliga parkering och började lasta ut barnet. Han tittade sig omkring och frågade mig vart vi skulle nu? Då först ramlade poletten. Packade in barnet och åkte vidare. Skrattade för mig själv i bilen ut till Badelunda.

När vi kom fram så nattade jag barnet, startade babyvakten och smög ut i stallet. Möttes av två supertrevliga tjejer som självklart lät mig komma in och dra in hästdoften i näsan och klappa på deras hästar. Ett superfint stall som jag tyvärr inte visste om under alla de år jag bodde här. Bara ett stenkast hemifrån där jag bodde.

Har kastat mig i soffan. Tvättmaskinen surrar och diskmaskinen likaså. En omgång med tvätt hänger redan på tork. Jag har denna kväll tvättat häst nummer två. Tog Cielo i går. Jisses, vad skitiga de var! Månader av rullningssessioner i hagen resulterar i en häst som tillslut inte går att borsta ren. Inte hur mycket man än gnuggar. Nu tog jag mig tid. Mest bara för att det känns hemskt att släppa skitiga hästar på bete. Nu doftar de av honung och pälsglans, precis som det ska vara!

Jag har idag jobbat min sista dag i Svanstein. Det var med blandade känslor jag stängde dörren efter mig när jag lämnade bygget. Känns på något sätt onödigt att lämna ett jobb och en kollega som man verkligen älskar. Men det krävs också mod. Jag behöver det här. Jag behöver få närmare till jobbet, mindre tid i bilen och mer tid för Hugo och hästarna. Ibland måste man vara osjälvisk. Om det går vägen och om jag kommer trivas, det är en annan femma. Men jag känner mig positivt inställd och det känns spännande att ta sig ann nya utmaningar.

I morgon är det betessläpp och då börjar sommaren på riktigt. Jag kommer sedan packa bilen och dra mot södern. Hugo och jag ska ha vår första riktiga semester tillsammans. Ser verkligen fram emot att komma "hem" till Västerås. Pappa blir vikarierande hus-, häst-, hund- och kaninvakt. Och det är inget lätt jobb! Speciellt inte att ta hand om Kajsa Persson. När jag skulle hämta in hästarna så mötte jag henne ute på gården. Hon hade rymt och ville liksom bara tala om det. Försökte få fast henne men det var lönlöst. Hon var alldeles för pigg och allert för mig =D Kaninskrälle. Nya tag i morgon. Har ju hela dagen på mig att jaga henne och svära.

En annan positiv sak är att vårt café äntligen öppnat! Passade på att ta en fika för att fira att sommaren kan börja.

Har byggt hagar både i ängerna och här hemma idag. Det är helt galet, jag blev precis klar här hemma och inte en enda mygga har setts till. Annars brukar jag få gå med både långbyxor och långärmat, mössa och handskar. Idag har jag shorts och t-shirt. Tror att värmen tar kol på de små jävlarna. Det är helt torrt överallt. Är inte ens vatten i dikena. Jippi!

Pojkarna har de senaste veckorna börjat vänjas in på gräs och nästa vecka är det dags att släppa dem. När jag byggt klart ena hagen här hemma så konstaterade jag att de gör det bra om de hinner gnaga upp allt innan de ska åka till betet. Den andra hagen hinner de nog inte äta. Funderar ändå på att ta hem dem några dagar i juli så de får väl äta då. Är skönt att ha klippta hagar hemma. Ser prydligare ut.

Hoppade med Libero igår. Bestämde mig för att prova honom på hinder. Det har jag bittert fått ångra. Två första sprången gick bra. Sedan drog han ner bakbommen med båda bakbenen och lyckades få den att följa med. Det resulterade i ett svullet bakben och två skrapsår. Jävla skit. Han är inte halt men så jäkla onödigt.

Nationaldagen. Bestämde mig för att fira den hemma. Har haft fullt upp med en supertrotsig junior. Har försökt aktivera honom med allt möjligt och omöjligt. Jag har tappat tålamodet och jag har sagt förlåt. Han hade dock inte gjort någonting fel så han vägrade säga förlåt. Nu i kväll tittade han på mig när han skulle sova. Han sa förlåt för att han varit så tjurig och dum mot mig. Lilla Hugo, tänk om jag bara kunde stanna tiden. Jag tycker dock att vi haft kul, förutom tjafset. Vi har mockat, spikat, sågat och målat för det gillar Hugo.

Eftersom det var en viss häst i min ägo som råkade äta upp mina jordgubbsplantor och smultronplantor förra året så fick jag detta år köpa mig nya. De gav nästan inga bär det året i alla fall så det var lika bra att han hjälpte till med trädgårdsskötseln. Nu är de nya kompisarna på plats och jag hoppas på att trädgårdsmästaren har tagit semester...på livstid.