Hade bestämt mig för att göra en rejäl uppdatering av min blogg idag. Känns som att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Satt med handen runt mysiga lilla Nemo (som nu för övrigt inte är mysig alls, bara äcklig) när jag känner att det kittlas på armen. Tittar ner på min hand, studsar upp från soffan samtidigt som jag greppar tag om telefonen som ringer. Skakar handen desperat, svarar i telefonen och springer som en galning mot toaletten. På min arm kryper en svart fästing. Jag som kommer från den delen av landet som är helt befriad från fästingar har fortfarande, mer än 5 år senare inte vant mig vid de små äcklena. Panikslaget skriker jag till stackars Moa som hänger kvar i luren och hör den smått desperata Nina prata med henne. Försöker skaka loss fästingen, men den vägrar. Jag ser framför mig hur den suger sig fast och får total panik. Hinner rycka loss en bit toapapper och skrapar loss fästingen och hänvisar den ner i toastolen. Andas ut och försöker samla mig för att prata med Moa. Stackarn.

Det har regnat hela natten och exakt hela dagen. Kom tidigt till stallet eftersom vår orienteringsdag avslutades tidigare. Dorado kom springande när han äntligen hörde att jag ropade på honom. Han såg så glad ut. jag hade en morot i fickan, han fick den och jag strök honom i pannan. Älskade vän.

Lät honom äta lite av sin middagsmat. Har köpt djävulsklorot, Dorado slukar örterna med hull och hår. Underbart gott godis :D Ska även ladda upp med dubbel dos E-vitamin för att hjälpa Dorado att återhämta sig.

Gjorde honom iordning och tog med honom ut på den blöta ridbanan. Jag vill ha ridhus. Skrittade fram länge, länge. Tränade på halterna, har fått order att göra halt...ofta. Jag gör som jag blivit tillsagd. Börjar bli bra på det. Men vad gör man inte för att få ordning på sin kuse. Han kändes lugn, avslappnad och otroligt mjuk. När jag lät honom trava så var han så otroligt samarbetsvillig. Jag galopperade lite och kände lyckan rusa genom kroppen. Allt känns riktigt bra just nu, det verkar även Dorado tycka. Han är inte det minsta motsträvig, han skrittar på utan att gå och bromsa. Skrittade av efter vägen som går till tågrälsen. Stod där och kollade när Stockholmståget passerade framför mulen på Dorado. Han verkar gilla tåg.

Nu tror jag att jag har berättat om allt som hänt. Sov gott mina vänner.

Tog ut Dorado på töm igår för att se hur han rörde sig efter den intensiva behandlingen i tisdags. Kände att jag hade lite ont i magen och att oron fanns där och riktigt gnagde. Det visade sig vara helt i onödan. Skrittade fram 20 minuter. Han trampade på med ett övertramp som jag inte sett på över ett år. Kände att jag lugnade mig lite. Manade på honom i trav. Han kastade sig iväg i värsta glädjeskuttet. Skjöt rygg, hoppade och studsade. Hela hästen bara sprutade av glädje och nyfunnen energi. Jag skrattade och kände mig otroligt lugn. Lät honom galoppera och han arbetade glatt på. Vilken lycka! Kanske jag får tillbaka en del av den gamla Dorado trots allt.

Idag var det viltskav till lunch i matsalen på jobbet. Det är nog första gången. Tror kocken hört att pappa skjutit en älg i lördags och firade hans födelsedag med att tillaga viltskav. Grattis älskade pappa!

Pappas vovve Lova hälsar på den älg hon haft ståndskall på i 45 minuter och som pappa fällt på första skottet. Bra jobbat pappa!

Det var ett otroligt givande besök hos equiterapeuten som Dorado och jag gjorde i tisdags. Jag hämtade upp min kollega Irmeli halv sju på morgonen och vi åkte ut till stallet. Fodrade hästarna, gjorde Dorado iordning och lastade honom sedan för avfärd. Det var mycket närmare än vad vi trodde.

När vi väl var på plats möttes vi av en helmysig människa. Det var Dorados nya kompis, Caroline. Hon samarbetar med Dorados veterinärkompis Florian. Dorado har lite konstiga kompisar, den ena bara sticker honom och den andra viker honom nästan dubbel. Det roliga är att han snällt går med på deras behandlingar och tycker att de är bland de bästa vänner man kan ha. Jag förstår honom egentligen, att de är så bra vänner. De gör honom aldrig illa eller är taskig med honom, de vill precis som jag, bara hans bästa.

Jag lastade Dorado ur vagnen och tog in honom på mottagningen. Vilket härligt ställe; rent, snyggt och var sak på sin plats. Jag är svag för sådant ;D Lite smakprov.

Vet inte om det egentligen fanns någonting som inte var fel på min lilla häst. Det var mycket för Caroline att göra och vi har nu inlett ett samarbete som kommer innefatta många, många behandlingar. Dorado kommer att gå igenom ett par intensiva behandlingar för att sedan bli behandlad kontinuerligt hela sitt liv.

Hon började att känna igenom halsen, den som jag fortfarande anser är problemet. Hon tittade intensivt på den trasiga halsmuskeln, kände noggrant över hela halsen. Kastade undan manen och hittade fler fel. Jag var vid det här laget helt kallsvettig. Kotorna c1, c2 och c3 behövde lossas. De var omgivna av muskler som kompenserat för det onda och ställt till om möjligt ännu mer problem genom sin kompensation. Hon var noga med att visa mig vad som var fel. Hon bad mig titta på Dorados mankam och frågade om jag kunde känna någonting som inte stämde. Jo, det kunde jag. Har känt det länge, mitt på halsen i diagonal med den avslitna halsmuskeln har han som ett hål. Han tappade hastigt sin hingstnacke i samband med att han blev skadad. Nu har han fått tillbaka den, tack vare Caroline. Hon fick efter ett antal försök allt i halsen att ge med sig. Hon begav sig längre bakåt. Båda bogbladen var låsta. Det gick dock snabbt att lossa dem. Hon pratade om c7 och att hon löst det problemet. Hon fortsatte ännu längre bakåt. Konstaterade att jag förmodligen behöver stoppa om sadeln, han musklar sig ojämt. Kunde dock inte säga ifall det var sadeln eller den långvariga bakbenshältan som ställt till det. Jag kommer dock att stoppa om sadeln för att undvika att det är en så enkel sak som kan ställa till det. Hon arbetade sig mot bakdelen. Där lossade hon båda SI-lederna och försökte sig på kotan L6. Den gick dock inte att rubba så den ska hon på mer nästa gång.

Det var även många småsaker som hon fixade och pratade om att fixa vid ett senare tillfälle. Kommer dock inte ihåg allt hon sa.

Puh, det var allt från vårt besök, tror jag...