http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8044116.ab

Känns lite som att jag kör ett bloggmaraton idag. Har inte hunnit blogga på hela veckan så jag har mycket att berätta. Vissa saker är intressanta andra inte så värst :D

Har denna lördagkväll tänt ljus och lyssnar på musik medan jag skriver. Gillar min mysstämning. Skulle dock ha varit skönt att han någon här som kollade tv och strök mitt hår medan jag bloggar ;D Jaja, man kan inte få allt här i världen. Jag har så mycket annat att glädja mig över. Nemo min trogna livskamrat värmer just nu mina fötter och mina fingrar gör knappt ont längre. Det är ju bra.

Har spenderat min morgon i stallet. Red ut med Dorado. Tvingade Nemo att komma med eftersom vi bara skulle ut och skritta. Han blev skitsur. Han försökte vid ett flertal tillfällen att stanna för att försöka få oss att vända hemåt. Jag var smart och smällde igenom bakluckan i bilen innan vi gick. Om jag inte gjort det så hade han aldrig kommit med. Jag valde att gå efter stigen i skogen. Den stigen där Dorado alltid snubblar fram och håller på att dräpa sig. Idag snubblade han inte en enda gång. Vi hoppade ponnyryttarnas terränghinder och jag fick känna vilken underbar hopphäst jag har. Har alltid sagt att Dorado inte kan hoppa. Idag bevisade han motsatsen. Han är så mjuk och bär upp sig själv. Han verkar inte ha ont alls längre.

När jag kom hem kastade jag in Nemo i duschen och förberedde mig på att käka. Såg att jag varken hade smör till mackan eller marschmallows till den varma chokladen. Cyklade upp till Joker. Irmeli ringde när jag satt på cykeln. Hon ville ha sällskap till Glada hästen. Tvekade inte en sekund. Hängde såklart på (efter att jag käkat). Resten av min dag spenderade jag med att pyssla på lite här hemma samt med att underhålla underbara lilla Emilia. Hon är så duktig på att säga Nina ;D Milla och jag käkade tacos. Är fortfarande mätt.

Jag började denna vecka med att försöka få tag på sadelmakaren. Lättare sagt än gjort. När vi ringt om varandra vid ett antal tillfällen fick vi slutligen tag på varandra. Jag får komma med Dorado till Strömsholm vecka 45. Då ska vi justera sadeln så den sitter perfekt på min spanska gosse.

På måndag ska vi tillbaka till equiterapeuten. Det känns bra att åka dit den här gången och jag känner mig inte lika orolig eller nervös. Hon har magiska fingrar och Dorado verkar älska henne. Jag avgudar henne otroligt för det hon gör för mig och min häst. Är så tacksam.

Jag har denna vecka sagt upp min stallplats. Den 1 december flyttar vi till Näs. Det känns vemodigt samtidigt som det känns spännande. Jag har stått hos Ulrika i 2,5 år. Hade bara haft Dorado en månad när jag flyttade till henne. Ska bli spännande med nya utmaningar. Näs ligger närmare mig så jag kommer inte behöva satsa lika mycket tid bakom ratten. Det finns två ridhus (med två olika underlag), skrittmaskin, en sandbana, en gräsbana och hur mycket ridvägar som helst. Tränarna finns på gården så jag kommer inte att behöva åka någonstans för att träna. Det är bekvämt. Ska bli skönt med ridhus när snön viner runt knuten. Brr, vill inte ens tänka på det.

Jag kommer att åka till Globen tillsammans med ett gäng den 28 november. Vi har fått superbra platser. Så coolt!

Nästa vecka har eleverna höstlov och jag har på fredagen bokat in massage på arbetstid. Superlyxigt.

Det har varit en vecka som jag har svårt att sätta ord på. Det har varit en otroligt händelserik, omtumlande och skakande vecka för mig på många plan. Har haft otroligt mycket att göra på jobbet och det ena har bara avlösts med det andra. Igår toppades veckan med ett fruktansvärt besked. Ett besked som fick mig att känna mig så liten. En av mina vänner har tidigare fått diagnosen cancer. Han lyckades då "besegra" skiten. Jag kommer aldrig att glömma den söndagen han ringde mig och berättade. Igår upprepades alltihopa och jag fick ännu en gång höra när han berättade för mig om det fruktansvärda. Vill knappt skriva det för om jag gör det så blir det så definitivt. Cancern är tillbaka och denna gång med en tidsfrist. Ännu en gång känns det som att marken under mina fötter bara rycks undan. Jag vill skrika, gråta och bara stirra in i en vägg i flera dagar. Men det kommer jag inte att göra. Saknar min mamma. Känner att jag ringt henne mycket denna vecka. Min mamma är guld värd. Hon ringde mig i fredags när jag var på väg till jobbet. Det kändes skönt, jag liksom visste att det skulle bli en skitdag. Min mamma har alltid haft förmågan att stötta mig. Jag har tur som har en så fantastisk mamma.