Ja, att min stamfar var konquistador
Har satt sitt spår och ensam den står
Min ras, i det land där jag likväl själv blivit född
Ack, tvenne världar bo här i mitt bröst
Spanskt, det går aldrig ur blodet
Spansk är min stämma, min klingande röst.

//Cornelis Vreeswijk

Min spanska häst, han är bara alldeles, alldeles underbar...Jag bara älskar honom och jag bara älskar mitt nya stall. Det är så kul att vara där. Jag får verkligen satsa all den tid jag vill i stallet. Det är varmt inne i stallet, jag kan putsa mina grejor i varmvatten. Jag kan ta av min häst täcket och massera, borsta, fläta och glansa hur mycket jag vill utan att måsta tänka på att jag kan kyla ner honom. Jag kan rida inne när det är kallt och fruset i backen. Jag kan prata och diskutera häst med de som är där. Jag kan lägga upp planer för vad jag skulle vilja göra, hur jag ska träna min häst och jag vet att det finns alltid hjälp att få när jag sedan börjat att få igång honom på allvar.

Tog ut Dorado på töm i lördags. Vågade samla upp honom några gånger och ställa lite krav. Då när jag längde ut honom efter varje gång jag samlat upp honom så såg jag det. Han har det, jag har tränat honom så länge på att kunna ta ut steget, att våga ligga kvar utan att springa iväg. Han kan det nu, han har potential min lilla häst. Jag blir så stolt över honom och det är underbart att få dessa små glimtar. Han är inte nog stark ännu och vägen till att kunna rida fullt ut är förmodligen längre än jag trott men det är så värt att vänta på. Jag är så glad i min Dorado.

Tog idag gott om tid på mig att göra iordning. Borstade, flätade, putsade och lidade på de röda benlindorna. Tog det röda schabraket och det röda skrittäcket. Toppade alltihopa med mitt blingbling träns. Kastade sedan den gul/röda tjocka ullfilten över alltihopa så han inte skulle bli kall när vi gick över gården till ridhuset. Skrittade fram i 30 minuter. Satsade mycket av tiden på att göra framdels- och bakdelsvändningar, öppna och sluta längs långsidan. Tränade honom att skritta på trots att tygeln kortades upp. Tränade halter och att rygga. Han var så fin. Loss och rund, redan i skritten. Det var en underbar känsla att få sitta på när ryggen kom högre och högre upp under sadeln, i den gångart som är svårast för Dorado. Till en början klapprade han med tänderna och eldade upp sig lite över den hemska behandlingen som han fick genomlida. När han sedan slappnade av så byttes klapprandet ut mot avslappnade frustningar. Travade efter spåret, och så långa sidor det är att trava längs i det stora ridhuset. Jag travade i båda varven och tog sedan in honom tillbaka till skritt. Då kunde han länga ut steget ännu lite till. Halsen var i en fin, centrerad båge. Stadig och stolt. Fattade galopp, ställde mig upp i lätt sits och lät honom arbeta i båda varven. Han frustade och verkade så nöjd. Tog in till trav och då plötsligt så snubblade han till. Han snubblade och det knäckte i frambenen ett antal gånger. Jag blev skitskraj och kände att jag fick panik, mitt hjärta hoppade över några slag. Travade ner honom och skrittade sedan av. Jag är livrädd för att Dorado ska bli halt igen. Det får inte bli så nu, nu när allt är så perfekt. Ska ta ut honom på töm i morgon. Det känns bra att få se honom från backen.

Nina är lite nervös, hon kan inte slappna av förrän det är bevisat, nä förresten. Överbevisat, att det inte är något som helst fel på Dorado. Alla otränade hästar behöver stärka sig för att orka. Hon måste bara förstå att så är fallet även här. Ska försöka säga det till henne ;) Hon är tyvärr inte så lätt att övertyga men jag ska göra mitt bästa.