Idag är det Dorados födelsedag. Jag kom på det när jag var på gymet. Jag tänker fortfarande mycket på honom. Har kommit på att jag fortfarande räknar fredagarna. Det var igår fem fredagar sedan han somnade in. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen och jag önskar att jag bara kunde köpa en ny häst och gå vidare. Men jag är inte där ännu. Jag har nu äntligen bestämt mig för att jag ska låta sommaren gå och om jag känner mig redo till hösten så ska jag ta tag i hästbiten. Hösten känns långt bort och jag hoppas därför på att jag ska kunna vara redo då. Att ha häst är inte en hobby, det är mer en livsstil. Jag har precis hittat mitt nya liv. Måste låta det gå ett tag för att inse att jag har tråkigt.

Jag vill helst av allt ha Bailarino. Han är min nya drömhäst och i min fantasi är han redan min. Jag tänker på honom som min i alla fall :) Det är konstigt att man kan beundra en häst man aldrig ens träffat så mycket som jag beundrar honom. Jag har beundrat denna lilla bruna häst i snart ett år. Det är lite kul när man tänker på det. Det bästa med honom är att han passar in så bra i mitt liv. Han är bara ett år vilket betyder att det kommer att ta ett tag innan jag kan rida honom. Jag har just nu inga ambitioner om att ha en häst som jag kan rida. Jag vill bara vara hästägare. Kunna borsta och stryka på en häst som jag vet är min helt egna och som jag kan försöka skapa den relation som Dorado och jag hade. Dorado var som en hund. Han följde alltid efter mig. Jag höll nästan aldrig i honom. Om jag gick så gick han bakom, om jag sprang så sprang han efter, om jag svängde så gjorde han samma. Han var så duktig på att leka följa John. Nu saknar jag det mest av allt. Att ha en relation med en häst. Att riktigt kunna se att jag betyder lika mycket för honom som han betyder för mig. Men hur det än är...så måste jag känna att jag är beredd på att bli hästägare igen. Att det är värt alla pengar som det trots allt kostar. Just nu ser det dock inte ut som att jag är redo och förmodligen kommer lilla B att försvinna mellan fingrarna på mig eftersom de spanska stuterierna fått upp ögonen för honom. Känns jobbigt men jag är glad för att han är så eftertraktad.

Jag pratade med min "smått" dementa mormor i morse. Hon är så rolig. Det finns inte mycket hon kommer ihåg eller har koll på men hon vet precis vem jag är och hon frågar alltid om Dorado. Idag frågade hon hur jag mår och ifall jag hittat någon ny häst ännu? Hon berättade att mamma sagt att jag har hittat den jag skulle vilja ha. Att den är liten, bara ett år. Mormor tyckte att det lät bra förutom att den var brun då förstås. Mormor verkar ha svårt att se mig med en brun häst, hon gillar mina vita :) Lite gulligt.

Jag köpte en Trisslott tidigare i veckan. Hoppades på en vinst. Vågade inte ens skrapa den på en gång. Väntade tills i morse. Vann inte en spänn, förlorade 25 kronor i stället. Kändes surt. Men vad säger man...i-lands problem? Tog tag i min dag. Klädde mig för att åka till gymet. Bestämde mig för att ta bilen. Packade in 4 sopsäckar med kläder i bagaget och svängde förbi Myrorna. Då kändes det bättre. Jag gillar att göra saker för andra. Då blir jag lycklig.

På onsdag fyller jag år. Mamma undrade vad jag vill ha i födelsedagspresent. Jag kunde inte komma på någonting eftersom jag alltid brukar önska hästgrejor. Hon sa att hon vet precis vad jag vill ha. Undra om min present är en liten brun skönhet med en liten bläs? Förstår ni hur jag har det? Slits mellan att vilja ha och sedan få panik bara av att tänka på att köpa en ny häst. Det är uppenbart att jag inte är redo att gå vidare.