Nu börjar min bok över 2013 att lida mot sitt slut. Mitt absolut sista kapitel i en bok som haft ett så otroligt rikt innehåll. Aldrig trodde jag att 2013 skulle bli det år då jag peakade mitt liv, 34 år gammal. Låg i sängen i morse och tänkte på just detta blogginlägg. Förundrades över hur jag skulle lyckas få ihop det. Försökte komma på vilka dåliga saker som hänt under året, för någonting måste ge motvikt till allt det bra. Det var då det gick upp för mig, på riktigt, att detta år är det bästa året i mitt liv...så här långt.

Att ta beslutet att lämna mitt jobb, min bostad, lilla Emilia, min syster, mina vänner och mitt älskade Västerås visade sig vara ett av de bästa beslut som jag tagit. Jag bytte staden mot landet och bättre än vad det blivit hade det inte kunnat bli.

Varje morgon när jag strax innan fem vandrar över gården ner till stallet så tackar jag den som gett mig allt detta. Jag älskar min gård och även om den inte är stor eller exemplarisk på något sätt så är den min. Jag har drömt så länge men inte varit beredd på att jaga min dröm. Inte förrän en dag då jag vaknade upp och bestämde mig för att kliva av ekorrhjulet. Den bästa present som jag gett mig själv.

Ska i alla fall försöka att sammanfatta året. Allt började med att jag rannsakade mig själv. Vantrivdes på min dåvarande arbetsplats och kände att för mig gäller det att gå under eller ta tag i situationen och tvinga fram en förändring. Sagt och gjort. Jag ringde min dåvarande chef och sa upp mig. Hade fått ett nytt jobb i Svanstein. Ett ställe jag inte visste existerade. Ett ställe som överraskar mig varje dag.

Eftersom jag bestämde mig för att tacka ja till jobbet i Svanstein och samtidigt tacka nej till en drömtjänst jag fått erbjuden i södern så behövde jag lösa boendesituationen. Valde morfars gård. Det, för mig, självklara valet. Att få bära morfars arv vidare var för mig en ära. Mamma pratade med sina syskon och de kom överens om att jag skulle få överta gården. Det här var bara början. Ganska omgående började huset och ett av uthusen att tömmas. Det uthus som skulle bli mitt stall.

Pappa och mamma satte fart. Min kusin Örjan kom för att hjälpa till. Han och pappa byggde på mitt stall. Örjan skottade undan all snö från gårdsplanen och vips var allt beboeligt igen. Jag kontaktade Yeguada Vikinga PRE i Madrid för att be Viktoria hitta mig min drömhäst. Hon började genast att leta och det tog inte länge så fanns det en vit drömhingst i min ägo. Han hette Libero II och skulle bli min kung. Det visste jag på en gång när jag lade ögonen på honom.

Månaderna rusade fram och allt skulle förberedas och klaffa. Libero skulle komma från Spanien och pausa i Västerås för att sedan tillsammans med Cielo åka på transport till Piteå. Mitt flyttlass skulle även det gå i samma veva. Allt klaffade. Pojkarna lastades och mitt flyttlass var redo för avfärd tidigt på morgonen nästa dag.

Resan upp gick smärtfritt. Mamma och pappa hade åkt med det ena lasset redan dagen innan och jag, Milla och Emilia kom med hästtransporten fullpackad. När jag körde in på vägen mot mitt hus så kände jag det. Jag kände att jag var hemma och den känslan håller i sig än idag.

Vi tömde hästtransporten och åkte till Piteå för att hämta mina klenoder. Kvar hemma körde min kusin höbalar och pappa gjorde det sista finliret i stallet. Innan vi var på plats var allt klart.

Jag hann bo på min älskade gård i en månad när ett svart moln täckte den solklara himlen. Jag hade fått en anonym anmälan på mig. Någon ansåg att jag inte skötte mina hästar. Jag var helt knäckt och förstod inte vad jag gjort för fel. Hade inte stört någon på något sätt, jag hade bara pysslat på, hemma på min gård. Mina föräldrar hjälpte till. Mamma ringde länsstyrelsen och jag fick fota hästarna, stallet och hagarna. När jag någon vecka senare fick en återkoppling så var allt nerlagt. Det fanns ingenting att anmärka på. Det visste jag redan men kan säga att om jag skulle få tag på personen som anmälde mig så skulle jag tala om både ett och annat hur man välkomnar folk som flyttar in i en liten by långt upp i de norrländska skogarna.

Sommaren kom. Båda pojkarna kastrerades och inte långt efter det släpptes de på bete. Hemma rev vi stallet för att bygga om det precis så som jag ville ha det. Och vilket stall jag fick. Vi började med att lägga nytt golv. Sedan blev det tak. Jag målade väggarna och pappa svetsade boxinredningen.

Det var inte bara stallbygget som var igång. Jag målade uthuset. Min farbror tog ner alla träd i trädgården och jag påbörjade inridningen av Libero. Jag åkte ner till Västerås några dagar. Sommaren drog förbi i svindlande fart och när hösten kom så stallades hästarna in. Inga fler ljuva sommarkvällar eller stekheta dagar.

Jag började dejta Henrik. Det visade sig att han var bättre än jag först anat och han hänger här ännu. Inridningen av Libero satte igång på allvar och jag åkte till Kalix för att rida för min tränare. Hon har fått Libero att blomma och han har utvecklats till den underbara individ som han är. Cielo fortsatte att köras och till sin stora lycka fick även han komma ut och lufta sig. Han fick åka iväg på löshoppning. Lycka för lilla C.

Detta var några axplock. Det är inte lätt att sammanfatta ett år som innehållit så mycket bra. Hoppas att även 2014 innehåller många godbitar. 2014 blir en ny bok, en bok med förmodligen lika många kapitel som 2014.

Ett ordentligt ett. Vi har målat väggar, tak, dörrposter och fönsterkarmarna vita. Det ska in nya vita golvlister och även dörrarna och själva ramen runt fönstrena ska på sikt bli vita. Jag har alltid tyckt att hallen är mörk och tråkig men nu är den inget av dem. Det känns bara ljust och välkomnande. Tack, bästa snyggHenka för hjälpen!