Båda pojkarna kom i full fart när jag ropade på dem. Klappade lite och började sedan att bygga hage. Noggrant övervakad av lilla C byggde jag snabbt en ny sektion med bete. De var helt tokiga när jag öppnade upp och hälsade dem välkomna. De sprang som galningar och jag tjöt av glädje över vilka vackra hästar jag har.

Höll på med stallet hela dagen i går. Det är otroligt frustrerande att allt tar sådan tid. Nu är avloppet på plats, vi har grävt och förberett för vatten inne i stallet, sanden är bultad och markisoleringen är på plats. På tisdag är det planerat att betongbilen ska komma. Är fortfarande några moment kvar. Ska visst sättas fast några pinnar och det ska borras i cementblocken. Sedan ska armeringsmattorna på plats och efter det är det dags att gjuta.

Har börjat att inse vilken tid det kommer ta att bygga upp gården. Det knäcker mig. Längtar bort. Till alla ni där ute som längtar efter att ha hästarna hemma vill jag bara säga. Betala till andra, det är ett jävla slit att ha dem hemma ;) Det var en klok kvinna som sa till mig "gör det roliga först, sedan det du måste". Har inte lyckats strukturera upp den planen ännu. Har många, många måsten och det känns inte roligt. Men jag ger mig inte. Jag kan, trots att jag är kvinna och trots att jag inte vet någonting om att ha en egen gård. Visst var jag lite uppe i det blå när jag trodde att vi skulle fixat stallet på några dagar men jag är sådan som person. Allt skulle helst varit fixat redan i går eller helst förra veckan. Att jag dessutom verkar ha en helt befängd plan i huvudet över hur allt ska se ut gör inte saken bättre. Jag känner att jag fått ge vika på många punkter för att det tar för lång tid att ordna. Detta sänker min ambitionsnivå helt groteskt. Är så jävla less på att höra:

-Men Nina, hur tänker du då? Det går ju inte.

Känner just nu att det kan se ut hur fan som helst, bara det blir klart.

Kom till pojkarna i går. De kom springandes när de såg mig. Tog på grimman på Cielo. Gick fram till Libero men han skulle inte bli fasttagen. Fick valla honom länge. Han fick dagens motion i alla fall. Cielo gick bakom mig hela tiden. Han suckade och jag såg på honom hur dryg han tyckte att Libero var. Kom från rätt pojke, han om någon har varit dryg. Drygast. När mamma kom med kraftfoder så satte han snällt huvudet i grimman och helt odramatiskt fick jag pyssla på.