Det kändes inte alls så jobbigt som jag trott att lämna pojkarna. De har det väldigt bra och pappa kommer att ta hand om dem. Vi är på väg till Västerås. Pappa blir hemma med hästarna och hundarna. Han ska bygga på stallet.

När jag var till pojkarna och fyllde vatten, pysslade och dränkte dem i myggmedel så hände det en spännande sak ;) Libero har inte riktigt förstått det här med eltråd (eller så är det precis det han gjort). Han sträcker då och då fram sin rosa mule för att helt plötsligt ta mod till sig att våga ta i tråden. Detta händer ungefär varannan vecka, idag var det dags igen. Jag hade precis tagit på dem grimmorna. Stod med Cielo fast i grimskaftet och gnuggade in myggmedel på flanken. När det small i tråden och Libero kastade sig iväg som skjuten ur en kanon reagerade Cielo. Jag klev åt sidan och smällde skinkan i tråden. Hade bilnyckeln i bakfickan. Cielo stod bredvid mig och stirrade på Libero. Jag fick smäll på smäll i min högra skinka. Jag skrek av smärtan. Kände strömmen gå genom kroppen, högra armen domnade. I den högra armen höll jag grimskaftet och i grimskaftet satt lilla C fast. Strömmen ledde genom min kropp och slog lilla C. Han studsade och hoppade. Han klev undan så jag kunde lossa skinkan från eltråden. Cielo tryckte sitt huvud i min famn och vi kramades. Jag bad om ursäkt för att jag skrikit. Han tog det inte så hårt. Han var lugn och uppförde sig som att han försökte tala om att han vet hur det känns. Libero sprang fortfarande runt som en yr höna. Jag gick fram och tog fast honom. Strök honom i pannan och han såg ut som en liten pojke som skämdes för sitt hyss. Jag förklarade att det är okej att hitta på bus men det är bra att variera sina bus. Att inte alltid göra samma bus. Det brukar bli lite uttjatat.

Min skinka röd och öm. Precis som när jag skulle bygga staket förra gången. Skulle kliva över stängslet för att komma åt stolparna. Hade inte stängt av strömmen. Inte hade jag räknat med att mina ben var så korta att de inte skulle räcka ner på andra sidan staketet. Eller de hade gjort det om jag hade sett diket på andra sidan tråden. Smack! Vad gör man när man står med ena benet inne i hästhagen och det andra benet i diket på andra sidan. Mitt mellan alltsammans finns den spända, helt korrekta eltråden. Benen blir gelé och personen i fråga ramlar ner i diket. Att denna person har en fruktansvärd ormfobi och tror att det är ormar överallt behöver nämnas. Jag ramlade ner i diket. I fallet stack de vassa grässtråna mig överallt på de bara benen. Jag var helt säker på att det var ett helt ormbo precis där jag ramlade och att alla sticken var från ormar som vansinnigt tuggade på mig. Studsade upp, skrikandes satte jag av i full fart. Eller så fort jag kunde snubblande jag på mina gelében ut på ängen. När jag inte orkade springa mer så stannade jag och tittade ner på de sargade benen. Inte ett enda ormbett. När jag tittade upp såg jag två hästar som stirrade på mig. De tittade snett på mig, helt säkra på att jag blivit galen. Förstår dem. Den tanken korsar mig då och då ;)