Dagarna rusar förbi. Försöker att jobba på och få bort så mycket som möjligt. I går hämtade de containern. Vi har tömt uthuset. Garaget och baksidan av uthuset är fortfarande kvar. Sjukt mycket saker som bara är att kasta. Det känns skönt att få utrymme. Uthuset kommer att bli hölada och garaget blir förvaring av alla hästprylar. Mavericken kommer ändå inte in genom porten. Han är för hög ;)

I morgon kommer cementbilen och cementerar det nya golvet. Äntligen!

Jag har de senaste dagarna lärt mig hur man sågar med cirkelsåg, jag har lärt mig att naja armering, har lärt mig hur man gör för att skära bort överblivet fogskum, jag har lärt mig klippa med en bultsax så tung att den knappt går att lyfta, jag har lärt mig att köra fyrhjuling, jag har lärt mig att bo på en gård kräver tålamod och beslutsamhet. Jag måste låta varje projekt ta sin tid. Det var de två dagarna som jag umgåtts med en av mina äldsta (ej gammal) och bästa vänner som jag fått detta förklarat för mig. Är otroligt tacksam för alla kloka människor som finns omkring mig och att de lyckas styra in mig på rätt spår igen när jag tappar gnistan. Den anmälan jag fick när jag bott här en månad slog mig rätt över käften och jag tappade orken. Nu känner jag mig äntligen på rätt köl igen.

Denna morgon har jag och min far ordnat med veden. När jag kärrade pinnarna till vedboden funderade jag för mig själv om min pappa kan allt. Han bara fixar när jag ber honom om hjälp. Är det någon annan som har en sådan far? En som man lätt sätter på en piedestal.