I morgon är det dags. Känns olidligt spännande. Hoppas, hoppas att allt är ok.   

"Är man rädd av sig så är det fel sport att vara i. Om man är kaxig så kommer man rätt snabbt ner på jorden".

Oj, vilket farligt program detta är. Det suger i tävlingstarmen och jag riktigt känner hur långt jag är ifrån ett tävlingssammanhang. Libero kommer förmodligen aldrig att fixa en tävlingsbana och ännu mindre allt runt omkring. Om jag väntar några år så kan jag starta Cielo. Han är stabil och kommer att älska tävling...så länge det inte är dressyr. För det är skittråkigt. Får satsa på fart och fläkt! Det är hans melodi. Men inte min. Jag vill ha frack. Jag vill göra piruetter, byten, piaff och passage. Får nog försöka miljöträna Libero till han är helt apatisk :D

Idag har varit en riktigt skön dag. Går in i vecka 19 nu och min tillvaro känns rätt harmonisk. Har gått igenom många svängar av sug dessa veckor. Allt började med röda äpplen, sedan kom lakritssuget, detta avlöstes av blodapelsinsuget som följdes av ostsuget vilket sedan gick tillbaka till lakritssuget och nu är jag inne på saltgurka. Jag gillar inte saltgurka i vanliga fall så jag vägrar att ge med mig där. I stället har jag beställt nya tapeter och 10 liter vit färg. Tänkte Henrik skulle få aktivera sig lite. Nu ska här renoveras. Vi ska fixa övervåningen.

På torsdag är det dags för ultraljud och det känns väldigt spännande. Hoppas, hoppas att allt är ok.

Här på landet håller vi hårt i toppeluvan. Ute blåser det storm. Henrik har lagat staketet i hagen eftersom det gått sönder på något mystiskt sätt. Pojkarna är inne och fick sig bara en rykt denna stormiga kväll. Båda såg rätt nöjda ut med det. Hoppas det lugnat sig med blåsandet till i morgon.

Var och tränade med Libero i tisdags. Med ett stort leende kunde jag kliva av min älskade häst. Maria är tillbaka och min lycka är total. Har sedan i tisdags känt mig Inspirerad till tusen efter att jag vågat mig upp på min häst igen efter senaste avflygningen. Tyvärr satte det skitkassa underlaget stopp på diverse akrobatiska övningar innan vi ens kommit igång. Till min stora glädje började regnet att ösa ner på eftermiddagen. Jag tjöt av lycka i bilen på väg hem från jobbet. Innan pojkarna var inne och torkade så hade det slutat att regna och all den dödshalkiga isen var som bortblåst. Cielo (och jag) fick en ordentlig promenad, trots att han hellre hade åkt med sin speedcart i full fart. Libero fick komma ut som nummer två så isen alldeles säkert skulle gett upp. Oj, vad bra det gick. Bestämde mig för att inte klä på honom från topp till tå, i stället lade jag bara på kapsonen och en longerlina. Hade pisken i handen när vi trampade ut på motionsrundan. Han var avslappnad från början till slut och det kändes bra att han kunde sträcka ut i långa, fina travsteg. Han tog för sig och klarade av att söka sig neråt på egen hand. Lugn och fin. Precis så som jag varje dag drömmer om att han ska vara. Då tänds hoppet och det spritter i hela kroppen. Jag vill bara trycka fast foten i stigbygeln och bege mig ut på en lång, härlig galopp. Men det får nog vänta ett tag till.

Häst nr.1 är motionerad. Blåser fortfarande men det sprack upp igen och solen kom tillbaka! Mysigt. Cielo blev så glad av att få rasta sin speedcart så han visade hur vacker bara en riktig PRE kan vara. Han är verkligen stilig. Med halsen i en stor båge, luftiga långa steg och en förträfflig lyhördhet susade han fram längs vägen.

Älskar Cielos nya träns! Det är sååå fint. Stilrent och inte för mycket. Liberos är nog nästan ännu snyggare!

Är du helt säker på att det inte kliar där?

Någon som vet vart man kan köpa denna? Köpte den för flera år sedan men kommer inte ihåg vart? Är superbra till Liberos man.

Nu är det dags att motionera pojkarna. Solen skiner men fy vad det blåser. Har dock lovat Cielo en svängom med vagnen och löften är till för att hållas.

När jag fodrade i morse så kunde jag knappt mocka. Cielo ville bara mysa. Han hade inte tid att äta förrän jag var klar. Hur mycket jag än klappade, strök och kliade så ville han bara ha mer. Söta pojke. Han är verkligen speciell. När jag vill mysa är han aldrig på myshumör :P Då är det tur att jag har Libero för han tackar aldrig nej till att bli klappad på och pratade med.

Den person som köper denna lilla fux: http://www.pepinopre.com/alias/till-salu.html kommer känna som att den vunnit på lotto. Hade väldigt gärna haft honom själv. Han hade passat mig mycket bättre. Att vara gravid och kämpa på med sina oinridna hästar känns dumt. Inte bara hos de som tittar på. Nä, tanken slår mig då och då. Det känns inte alltid kul att krypa upp på hästryggen, veta att varje gång jag gör det så utsätter jag oss båda får någonting så dumt. Men vad gör jag? Hästen behöver ridas in.

Jag önskar av hela mitt hjärta att Fuxis kommer till någon som älskar honom över allt annat och därigenom har glädje av honom många, många år framöver!

Vi hade nästan glömt hur du såg ut! Men nu ska vi njuta för nu är du äntligen här!