När jag ställde i ordning frukost i morse så dirigerade jag Emme att hjälpa till. Hon ställde fram tallrikar och glas. Plötsligt satte hon sig ner på sin stol och tittade ut genom fönstret. Jag frågade henne vad hon såg? Hon svarade att hon inte såg någonting särskilt. Efter ett tag kom det, orden, kniven som vred om i mitt hjärta.
-Jag önskar att du aldrig flyttat.
Jag höll tag i kylskåpsdörrens handtag och sa:
-Men är det det du sitter och tänker på?
-Jag vill inte att du ska åka i morgon. Det skulle vara så mycket roligare om du var här med mig hela tiden. Då skulle jag inte behöva gå till dagis. Jag kan i stället vara med dig hela dagarna. Och med mitt syskon som du har i din mage.

Emme har inte riktigt förstått det här med kusiner och syskon. Hon tycker att babyn i min mage blir hennes lillebror eller lillasyster. Men det är ok, vem bryr sig? Det viktiga är trots allt att man älskar varandra, precis som den man är.

 

Ingela R

23 juni 2014 23:50

Jo, det förpliktigar att bli älskad av ett barn :).
Såg att du den 12/6 undrade efter hur lång tid man kan sitta i sadeln igen. Hoppas du inte misstycker att jag tar upp det igen. Men ville bara säga dig att det är mycket olika. Det beror på hur förlossningen går och hur man spricker och om det blir komplikationer för dig efteråt. Som någon annan sade att du känner nog det själv. Det ska ju helst inte göra ont att rida.
Men jag kan berätta om en kompis till mig som satte upp i sadeln en vecka efter hon kommit hem. Jag frågade henne när hon satt av, hur hon kände sig. Hon svarade med ett leende: "Det känns som underredet sitter kvar i sadeln". Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
När jag väntade mitt första barn red jag tills magen tog i sadeln och bebisen i magen talade om att nu fick det räcka, genom att sparka mig våldsamt på revbenen. Men jag var mycket vältränad, vilket barnmorskan sade var en nackdel vid förlossningen. Den tog tid och det blev komplikationer för mig efteråt. Jag kom inte upp i sadeln förrän 3 månader senare. Jag tyckte också att det var ganska sliskigt med blod och avslaget som var ganska mycket. Lite jobbigt att rida med binda, gick inte att använda tampong.
Du får helt enkelt förbereda dig och hästarna på att det kan ta tid och om allt går som på räls för dig så är det ju toppen.
Lycka till!

Nina

24 juni 2014 10:49

Tack! Jag misstycker verkligen inte :) Alla råd, tips och erfarenheter jag kan få ta del av är mer än välkomna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...