Men detta blir nog mitt sista blogginlägg innan jag blir mamma. Har känningar och de ökar på för varje timme som går. Hoppas att processen inte blir alltför utdragen.

Att bli mamma. Tror inte jag kommer fatta det förrän jag får se vår baby. Kan liksom inte riktigt ta in det. Att JAG ska bli mamma. Det är någonting som jag aldrig egentligen riktigt räknat med. Det är någonting som min storasyster är bra på. Min förmåga kan inte mätas med hennes. Jag är mer den som är bra på att söka och hitta hästar som jag älskar med hela mitt hjärta och hela min själ.

Jag längtar till jag får komma hem till skogen. Ta en skållhet dusch och stryka på pojkarna. Hoppas att Cielo kan acceptera den lilla. Han har lite svårt för att dela och vill gärna tala om för Libero att han var här först. Hoppas han låter babyn ta sin plats utan att han ska försöka nypa henne.

Så mina vänner. Nu blir det nog tyst ett tag. Ha en toppenhelg och snälla håll tummar och tår för att babyn vill komma snart.

Usch, vad dagarna går sakta. Har idag sytt om min gamla babysitter. Den är lite speciell för mig. Det var nämligen i den här som jag för första gången fick smaka på min systers kärlek. Ni vet så där på riktigt som bara syskon kan visa kärlek till varandra. Hon gungade mig så hårt att jag flög ur. Jag brukar tänka att det var här allt började. Det var redan då som jag lärde mig att vara tuff. Det var min syster som fixade det. Hon visade hur världen fungerar för de som inte tuffar till sig.

Mina hästar har tillsammans med Nemo under så många år varit min familj. De har hängt med mig överallt. I går flyttade vi till Luleå (tillfälligt) i väntan på babyn. Hästarna blev kvar hemma och det var för mig det jobbigaste jag varit med om på länge. Att lämna dem och inte veta hur länge. Pojkarna var lika glada för det. Henrik byggde ännu större hage och de kunde fortsätta att njuta av sitt bete ett tag till. Medan han byggde stängdes de dock in i paddocken och det är ingen hage om du frågar Cielo. Han hölls inte där länge så var han på andra sidan staketet, Kompisen fick han också med sig. Dock tillsammans med staketet. Libero är ingen direkt hopptalang, han är bättre på andra saker. De ställde sig och åt på ängen bredvid hagen i väntan på att den riktiga hagen skulle bli klar. Helt odramatiskt, som det mesta med pojkarna.

Idag är det den tionde augusti. Det innebär att babyn ska komma idag. Har sett fram emot denna dag länge så jag hoppas att hon inte drar ut på tiden :)

...dimma.

Sex dagar kvar. Oj, vad tiden går. Läste på nätet att man kan få svårt att få tiden att ticka. Det problemet kan jag inte känna att jag har. Även om det känns lite tråkigt att Henrik är tillbaka på jobbet (för ett tag), Isak är med sin mamma och min mamma och pappa jobbar igen. Min morbror är här med sin familj, de har åkt och badat. Men det är en bit med båt så jag valde att stanna i land. Vet ju aldrig.

Vi har spenderat vår helg i Luleå. Isak har haft fotbollsturnering. Han gjorde ett mål i lördags och fick vara stolt som en tupp. Och vi andra med ;)

I går kväll fixade Henrik klart staketet till gräsbanan. Det blev riktigt bra. Precis så som jag tänkt mig. Är glad att jag bestämde mig för den röda färgen. Nu ska vi bara klippa och ställa in lite hinder så ska Cielo få lufta sig på riktigt. På ett sådant sätt som bara han kan lufta sig. Libero han ska få tömköra sig. Börja på riktigt, utan att någon leder honom.

Nu börjar det kännas nära. Kan gärna tänka mig att babyn kommer typ nu så har jag gjort bort förlossningen och slipper tänka på den.

...Med städningen av stallet. De senaste veckorna har jag bara inte orkat. Vaknade denna morgon full av energi. Startsträckan till att ta tag i problemet var plötsligt obefintlig. Håller på för fullt med Liberos box. Det är så skönt att skrubba, skura och blåsa med högtryckstvätten. Bara se smutsen flyga all världens väg! Sedan ska det få torka några dagar så ska jag måla. Det ser jag verkligen fram emot. Kommer att bli som nytt igen!

Det är så skönt att jag inte är direkt otymplig. Det går lätt att städa och jag kan böja mig och komma åt precis överallt. Jo, här kör vi ingenting halvdant. Jag kryper längs golvet och skrubbar varje vinkel och vrå. Gillar inte smuts och baciller. Det är äckligt.