Så här glad blir man när mamma säger att vi ska leka med hästarna!

Och det förstår jag. Är väldigt glad i mina hästar och det går så väldigt bra med dem just nu. Cielo var först ut. Han stod vid grinden och väntade medan jag lade upp en bom på ridbanan. Tog med honom in och han blev först så besviken för att det var longering och inte löshoppning. Men efter viss övertalning och beröm för ett väl utfört arbete så blev han mer vänligt inställd till övningen som erbjöds denna dag. Han är så väldigt okomplicerad när det kommer till arbete. Det är skönt eftersom jag även har hans raka motsats i stallet.

Libero stod och väntade utanför ridbanan. Begrundade vad som utspelade sig där. Bommar är läskigt. Han förstår inte hur Cielo kan tycka att det är så himla kul. När det var hans tur började han med att springa runt på en volt i full fart eftersom det fanns läskiga vita snöfläckar både lite här och där. Inte ok! Fick gång på gång påminna honom. Stanna och vänta. Till slut gav han med sig och lyssnade. Tyvärr så förstörde jag allt genom att höja ribban. Tvingade honom att gå över bommen. Han vägrade. Kastade sig baklänges och skulle aldrig i livet närma sig den där bommen. Den skulle garanterat kapa benen på honom om han gick över. Efter att jag förklarat åt honom att det aldrig är bakåt som gäller hos oss så gick han framåt. Kastade sig över i full fart. Jag gav dock inte upp. Fångade in honom. Gick bredvid. Tog bommen i skritt gång på gång. Gick hur bra som helst. Släppte ut linan lite och tvingade honom att våga gå själv. Det var tufft, men han gjorde det. Och sedan gjorde han det flera gånger av bara farten eftersom han visste att godispåsen var med i min jackficka. Oj, vad bra det gick...till jag kom på att vi ska prova samma sak i andra varvet också. Då ville nog häststackaren bara bryta ihop. Samma procedur igen men efter många om och men så kunde vi longera över bommen även i detta varv. Blir så stolt över Libero när han gör saker som han från början anser vara alldeles för farliga. Han tillslut liksom intalar sig själv att han vågar. Det är respekt. För han gillar att arbeta, det är bara det att jag hittar på så konstiga övningar hela tiden. Libero gillar inte nya saker. Han gillar invanda mönster, rutiner som är samma samma varje dag. Det är hans melodi.