I natt drömde jag att jag var på tävling. Jag var på Ridklubben Dundret. Helt sjukt rolig dröm.

Jag hade anmält mig att rida MsvB:2 samt LC:1. Snacka om spann på klasserna. Pappa var med, han körde transporten och tog hand om Dorado medan jag inte gjorde så mycket. Mamma var inte med så det var fullständigt kaos när jag skulle anmäla mig. Jag hade inte förstått att tävlingarna börjat redan på fredagen så jag var på plats en dag för sent. Hade inte heller förstått att det var en midnattssolstävling. Det betydde att tävlingen pågick dygnet runt. Jag skulle startat MsvB:2 klockan fyra på morgonen. Klockan var då sju på kvällen (i drömmen alltså). Jag konstaterade att jag missat den klassen men det gjorde ingenting eftersom vi ändå skulle kommit sist. Såg fram emot att starta LC:1. Bad om att få titta på programmet och läste där att Dorado inte alls var anmäld till LC:1. Vi skulle rida någon Grand Prix klass. Jag svalde och försökte slingra mig ur alltihopa. Fattade ju jag att det inte skulle gå vägen.

Började med att säga att jag glömt mitt gröna kort hemma. Men tjejen bakom disken log och sa att det inte gjorde någonting. Då försökte jag med att jag glömt lösa hästlicensen. Det gjorde inte heller någonting. Jag fortsatte med att jag inte löst min egen licens heller. Hade inte betalt avgifterna för tävlingen eller för uppstallningen. Men det gjorde ingenting. Snacka om ett gott bemötande! Jag verkar gilla Ridklubben Dundret.

Jag lommade iväg till pappa och förklarade situationen. Han tittade på mig och tittade sedan på Dorado. Han konstaterade att den där hästen aldrig kommer att klara det. Den är ju halt. Jag tittade ner i backen eftersom jag förstått att jag inte kan rida en Grand Prix klass med en halt häst. Hur skumt är inte det? Vem åker ens till en tävling med en halt häst? Sitter och skrattar högt för mig själv här när jag skriver.

Gjorde i alla fall Dorado iordning för att starta. Red inte fram eftersom han var alldeles för halt för att rida på. Han hade dessutom tappat en sko. Som tur var så ringde väckarklockan precis i samma veva som startsignalen gick...

Det känns lite som att vakna upp ifrån det döda. Har sovit i över ett dygn. Har haft feber och varit allmänt risig. Har inte ens orkat ut till stallet. Det är tur att jag har Ulrika som kan hjälpa mig.

Detta är vad jag levt på, varm choklad och skummad mjölk.

Åkte ut en snabb sväng i går kväll. Möttes av en lerig Dorado. Spolade av honom och ställde in honom i boxen. Det är skumt att han bara måste rulla sig i leran bara för att det råkas regna några droppar på honom. När jag stod där och spolade honom så kom jag på att jag måste tvätta karlederna. Kom på att de måste vara superlortiga efter att jag smort salva där i onsdags men sedan dess inte varit frisk nog för att ta tag i någonting. När jag börjde mig ner för att kolla så var de superrena och muggen var nästan borta. Skumt. Måste vara Ulrika som varit och fixat :D Ibland blir jag bara så glad.

När jag kom hem igen så passade jag på att laga mat medan jag fortfarande var på fötter. Gjorde en supergod paj med ost, broccoli och sparris. Toppade den med några körsbärstomater. Så om du läser detta Nathalie. Den var toppen! Testa du med.

Jag steg upp tidigt och fodrade morgon idag. Det är rätt så lugna pass. Det är bara Dorado och Flisan som sover inne. Jag tycker det är skönt. Gillar inte att ha Dorado ute dygnet runt. Gillar att veta att han är på plats i sin box när jag ligger och sover. Det är egentligen meningen att alla hästar ska gå ute dygnet runt så jag är glad så länge jag får ha Dorado inne.

Dorado blev så glad av att se mig i morse att han knappt hade tid att äta. Han ville bara goas. Att jag lyckades konkurrera ut maten har aldrig inträffat förut. Han måste ha saknat mig.

Dorado är glad. Nina är blek, trött och glåmig.

När jag skulle göra iordning Dorado för en tömkörningstur så höll jag på att piffa och fixa i mer än en timme. Glansade och borstade ut både manen och svansen. Tog en himla tid men det var det värt. Dorado har en otroligt fin svans, den är supertjock.

Vårt sista återbesök på kliniken börjar att närma sig. På torsdag ska vi iväg igen. Hoppas han är ok då.