Min lilla häst är helt underbar. Bestämde mig för att ta en sväng till ängarna i Hjölmesta. Skrittade hela vägen dit, han kändes igångskrittad och uppvärmd när jag kom till ängarna. Med gott samvete manade jag på honom i trav. Han kom igång lugnt och samlat, inget kasta sig iväg och springa full fart. Han var mjuk och stadig, låg och lugn. Han riktigt vilade i steget och det var helt underbart att sitta på honom. När vi red över den långa ängen som leder hemåt så lät jag honom galoppera. Han fattade lugnt och bara gick där i stadig form med ett jämt tempo. Kändes ännu en gång som att jag var i ett lyckorus.

Jag är verkligen imponerad av veterinär Florians arbete. Att han lyckades ge mig min underbara Dorado tillbaka är någonting jag alltid kommer tacka honom för. Är så otroligt glad för att jag ännu en gång får åka runt på en glad och samarbetsvillig häst. Men det är inte utan att jag funderar på hur länge han har haft ont, hur länge jag plågat honom utan att veta att han haft så ont.

...denna gjorde jag i slöjden. Behöver jag tillägga att jag är mäkta stolt över min kreation?

Förra gången jag var och hälsade på Anna-Lotta i träslöjden så skapade jag Dorados namnskylt. Jag är stolt över den med :D Måste säga att jag är en hejjare på att såga. Det tycker Anna-Lotta också.