Kom till stallet igår efter att jag varit på kryssning till Åbo med min kompis Ingrid. Dorado såg pigg och glad ut. Moa hade mockat så jag behövde bara borsta och ställa iordning mat till honom. Superlyxigt.

Innan jag berättar om kryssningen så vill jag berätta om Dorado. Tog ut honom på töm idag. Hade inga större förhoppningar om att han skulle vara bättre. Lät honom skritta fram. Han var pigg och allert. Det kändes kul men jag tog inte ut någonting för det. Han har sett okej ut i skritt förut. Skrittade i 20 minuter innan jag lät honom trava lite. Han travade sakta men lyssnade när jag drev på honom och tro det eller ej, men han ökade tempot! Det har inte hänt på flera veckor. Han var fortfarande halt men kunde i alla fall trycka på. Han slutade halta efter att han fått trava ett tag och jag kände mig lyckligare än när jag öppnar julklapparna på julafton. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig. Skulle bli så otroligt besviken om han ramlar tillbaka till samma i morgon när jag tar ut honom.

Ingrid och jag bokade en kryssning tillsammans för att hitta på någonting annat och för att få komma bort en liten stund. Jag såg fram emot det för att jag kände att jag fastnat i att jag går omkring och tjurar för att Dorado aldrig får bli frisk. Jag hade aldrig varit på kryssning förut och en 24 timmars till Åbo passade in perfekt i mitt schema. Ingrid arbetar på Silja och har därför en massa kontakter. Hon känner dessutom massor av människor som arbetar på fartyget.

Jag måste säga att jag var riktigt imponerad av att vara och kryssa. Trodde inte att det skulle vara så kul som det var. Jag fick dessutom bekräftat för mig att jag älskar havet lika mycket som jag alltid egentligen vetat att jag gör. Jag mår bra av att få vara ute på vattnet. Blir som en ny människa av att få höra vågskvalpet. Skulle kunna sitta ute på däck och bara titta på den vackra naturen och det vidsträckta havet i timmar.

Eftersom Ingrid har sina kontakter så fick vi komma upp till bryggan och kolla hur det såg ut där. Var helt fantastiskt roligt. Jag kände att det imponerade på mig att få se och ta del av deras fantastiska arbete. Trodde aldrig att det tar nästan 10 år att bli kapten. De guidade oss, visade den ena häftiga saken efter den andra. Hela rundturen avslutades med att kaptenen bjöd oss på lunch. Det var fantastiskt gott och jag fick äntligen min efterlängtade risotto. Risotto kommer jag att äta fler gånger. Jag handlade godis på taxfree och passade på att vara ute så mycket som möjligt.

Lite bilder. Det är Ingrid som fotat alla bilderna utom den på henne för den har jag tagit :D

Lite blåsigt!

Messar till Milla            

Utsikt från fönstret i vår hytt.

Mitt resesällskap Ingrid