Jag har varit som i ett vacum hela veckan. Trött, sliten helt håglös. Fick papprena från veterinären och försäkringsbolaget i onsdags. Det kändes som en fet smäll i magen. Visste vad som fanns i kuverten, öppnade dem inte först men förstod att inget gott kommer ur att vänta. Läste snabbt igenom dem och uppfattade säkert inte ens hälften av vad som stod där. Jag såg bara att jag ska tagit bort hästen inom 30 dagar och att summan 65 000 kommer att betalas ut till mitt konto. Kändes helt ofattbart. Min lilla vita springare hade plötsligt bara förvandlats till en summa pengar på ett papper. Vilken av gångerna under de senaste veckorna som jag bröt ihop har jag ingen aning om. Jag sjönk ner på golvet och tårarna sprutade. Ringde mamma. Känner mig så långt hemifrån mitt i allt det fruktansvärda. Känner mig ensam, riktigt ensam. Nemo försöker att trösta mig men på något sätt så känns det inte som att det riktigt hjälper...

När jag samlat mig åkte jag ut till stallet för att mocka. Dorado vägrade att gå ut ur boxen. När han äntligen bestämde sig för att följa med så gick han två meter sedan backade han lugnt och försiktigt tillbaka in i boxen igen. Jag blev helt ställd. Sedan i onsdags har jag fått locka och på bästa sätt fått försöka övertala honom att komma ut ur boxen. Han smyger fram och jag har låtit honom gå i sitt myrtempo. Känns som att han blir sämre och det går snabbt.

Bestämde mig i går för att ringa Strömsholm och ta tag i hur jag ska gå tillväga med avlivningen. Tjejen i receptionen är så bra att prata med, hon lyssnar alltid så noga på oss hästägare, har tänkt på det varje gång jag ringt. Vi pratade ett tag och hon gav mig guidning, i en för mig, djungel av alternativ. Jag bestämde mig för att återkomma när jag funderat klart på vilken dag allt ska hända. Jag bestämde i alla fall mig för att åka med honom till Strömsholm. Det blir bra, ingenting konstigt för honom. Han har trots allt varit där förr. Skulle bara bestämma vilken dag jag ska göra det. Det blir bäst så, då hjälper de mig med allt. Jag behöver inte vara med. Det känns nu skönt att inte behöva fundera på alla detaljer omkring en avlivning. Det enda jag behöver göra är att komma dit med hästen på den bestämda dagen. Det blir bra. En sten har lämnat mitt bröst. Jag hoppas att Ulrika jobbar, det skulle kännas bäst att lämna honom till henne. Han känner henne så det skulle inte kännas konstigt för honom. Jag ska mejla idag för jag bestämde dag i går kväll. Jag ska ta honom till Strömsholm på fredag nästa vecka. Då har jag helgen fri och dessutom så är det sportlov veckan efter.

Jag mejlade min hyresvärd i går. Sade upp boxplatsen. Står tyvärr med den till den sista maj och eftersom vi inte har någon kallhyra så jag måste hosta upp 3350 kr för en box jag inte använder. Det känns inte roligt. Men hon skulle försöka hitta någon som kan ta min box tidigare. Tyvärr så har de flesta uppsägningstid i det stallet de står så det ser inte särskilt ljust ut.

 

Annie

19 februari 2011 08:18

ÅH Nina, jag önskar jag kunde bereda plats i mitt knä så du kunde krypa upp där o jag bara kunde hålla om dej o skydda dej från det onda!
Mitt i allt hemskt så läser man ändå att det finns ett nät om dej som hjälper dej i allt det svarta, det känns bra att läsa, för man själv känner sig så otillräcklig som bara har en massa ord att bistå med.
Livet är verkligen inte rättvist emot oss som knallar omkring på jorden varken två eller fyrfotade. men jag är viss om att du o Dorado möts igen, o den dagen så kommer du veta att det var du som hjälpte Dorado, du var hans hjälte när han behövde någon som stred o ställde upp för honom. Du o ingen annan som förstod honom, som kämpade för honom o som släppte honom fri.
jag förstår att du känner dej ensam o övergiven o kanske lite svag, men det är du inte Nina, vi alla här i vår lilla PRE värld finns för dej, delar dina tårar o håller dej bakom ryggen, Du är så stark o rätt tänkande Nina. det kommer göra ont som fan, men det kommer bli bra, en dag vaknar du o inser att det var du som var Dorados hjälte o så ler du åt minnet av din vän.

Stora kramar med massor av önskningar om styrka o ork i en svår stund
Annie

Nina

19 februari 2011 08:58

Å, Annie! Nu gråter jag igen :) du är så snäll. Kram

 

jossan

19 februari 2011 15:31

Jag vet tyvärr hur fruktansvärt det känns när man måste skiljas åt och det finns inget man kan säga för att göra det hela lättare... Iza och Hossack kommer hålla honom sällskap på de gröna ängarna!

Kan du inte få med dig någon som sällskap till Strömsholm?
Många kramar!
/jossan

Nina

19 februari 2011 21:25

Jag behöver inte åka ensam :) det är skönt. Kram

 

Evisen

19 februari 2011 16:02

Åhh Nina! Du är inte ensam! Vi är här och delar din sorg, smärta och dina tårar!
Skickar många stora kramar.
Tänker på dig
/Evisen

http://www.metrobloggen.se/evisen

Nina

19 februari 2011 21:23

Tack Evisen! Kram

 

Natalie

19 februari 2011 16:41

Det är inte ett lätt beslut att ta, inte alls. Men när det väl är gjort och allt är över upplever jag ändå att det känns lite lättare trots att sorgen lever kvar.

Vi har tagit bort två hästar hemma. En med bult och en akut med spruta. En har vi tagit bort på klinik och jag måste säga att det var det som kändes skönast. Så länge hästen är nöjd och glad in i det sista, åker bra osv så tror jag det är ett bra alternativ för oss som blir kvar. (även om bult var "bra" det med på rätt häst) Att veta att erfaret och duktigt folk hanterar det sista på bästa sätt. Vi behöver inte vara med och minnas det vi inte vill minnas. Vi behöver inte boka och ringa och förklara för flera olika personer. Vi behöver "bara" åka dit, krama hejdå och åka hem.

Mata många extra äpplen från mig och försök njuta av era sista dagar ihop och minnas allt roligt ni haft tillsammans.

Kram!

http://colina.bloggplatsen.se

Nina

19 februari 2011 21:21

Du är så klok Natalie. Kram!

 

Ann-Britt

19 februari 2011 19:10

Jag kan bara instämma i Annies kloka inlägg.
Han vet vad som är på gång. Vi tog bort en ponny med svår fång och den dagen jag skulle köra henne till kliniken för avlivning, kutade hon upp på transporten helt hältfri. Tidiare ville hon inte gå ur boxen. De är kloka våra djur.
Kram till er!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Nina

19 februari 2011 21:20

Jo de är kloka våra vänner :)

 

Kicki

20 februari 2011 18:55

Känner med dig. Det är ett tungt, svårt och jobbigt beslut men ändå det rätta. Var i samma sits som du för 1 1/2 år sedan, försäkringspengar och allt det praktiska är bara usch, men den sista blicken man får gör ändå att man förstår att man har gjort rätt, blicken man får är en blandning av tacksamhet och kärlek. Låt sorgen ta ut sin rätt så kommer du snart bara att minnas honom med ett leende i mungipan av allt kul ni gjort.
Ta hand om dig.
//Kicki PRE-ägare

Nina

21 februari 2011 07:19

Ja, det är inte utan att man ifrågasätter sig själv ibland. Han är så vacker min vän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...