Jag har varit som i ett vacum hela veckan. Trött, sliten helt håglös. Fick papprena från veterinären och försäkringsbolaget i onsdags. Det kändes som en fet smäll i magen. Visste vad som fanns i kuverten, öppnade dem inte först men förstod att inget gott kommer ur att vänta. Läste snabbt igenom dem och uppfattade säkert inte ens hälften av vad som stod där. Jag såg bara att jag ska tagit bort hästen inom 30 dagar och att summan 65 000 kommer att betalas ut till mitt konto. Kändes helt ofattbart. Min lilla vita springare hade plötsligt bara förvandlats till en summa pengar på ett papper. Vilken av gångerna under de senaste veckorna som jag bröt ihop har jag ingen aning om. Jag sjönk ner på golvet och tårarna sprutade. Ringde mamma. Känner mig så långt hemifrån mitt i allt det fruktansvärda. Känner mig ensam, riktigt ensam. Nemo försöker att trösta mig men på något sätt så känns det inte som att det riktigt hjälper...

När jag samlat mig åkte jag ut till stallet för att mocka. Dorado vägrade att gå ut ur boxen. När han äntligen bestämde sig för att följa med så gick han två meter sedan backade han lugnt och försiktigt tillbaka in i boxen igen. Jag blev helt ställd. Sedan i onsdags har jag fått locka och på bästa sätt fått försöka övertala honom att komma ut ur boxen. Han smyger fram och jag har låtit honom gå i sitt myrtempo. Känns som att han blir sämre och det går snabbt.

Bestämde mig i går för att ringa Strömsholm och ta tag i hur jag ska gå tillväga med avlivningen. Tjejen i receptionen är så bra att prata med, hon lyssnar alltid så noga på oss hästägare, har tänkt på det varje gång jag ringt. Vi pratade ett tag och hon gav mig guidning, i en för mig, djungel av alternativ. Jag bestämde mig för att återkomma när jag funderat klart på vilken dag allt ska hända. Jag bestämde i alla fall mig för att åka med honom till Strömsholm. Det blir bra, ingenting konstigt för honom. Han har trots allt varit där förr. Skulle bara bestämma vilken dag jag ska göra det. Det blir bäst så, då hjälper de mig med allt. Jag behöver inte vara med. Det känns nu skönt att inte behöva fundera på alla detaljer omkring en avlivning. Det enda jag behöver göra är att komma dit med hästen på den bestämda dagen. Det blir bra. En sten har lämnat mitt bröst. Jag hoppas att Ulrika jobbar, det skulle kännas bäst att lämna honom till henne. Han känner henne så det skulle inte kännas konstigt för honom. Jag ska mejla idag för jag bestämde dag i går kväll. Jag ska ta honom till Strömsholm på fredag nästa vecka. Då har jag helgen fri och dessutom så är det sportlov veckan efter.

Jag mejlade min hyresvärd i går. Sade upp boxplatsen. Står tyvärr med den till den sista maj och eftersom vi inte har någon kallhyra så jag måste hosta upp 3350 kr för en box jag inte använder. Det känns inte roligt. Men hon skulle försöka hitta någon som kan ta min box tidigare. Tyvärr så har de flesta uppsägningstid i det stallet de står så det ser inte särskilt ljust ut.