Usch, vilken jobbig kväll. Var ut till Dorado. Borstade honom ordentligt. Drog loss all löspäls och glansade både manen och svansen. Nu kan jag i alla fall skicka en ren häst till himlen. Med tanke på att han någon dag ska möta mig och bära mig när det väl är min tur så vill jag ha en ren och fräsch häst att sitta på.

När jag putsat och groomat i nästan en timme bestämde jag mig för att ta ut honom i ridhuset för att låta honom trava runt lite. Hade ut honom igår och då var han så fin att det riktigt värkte i hjärtat. Jag gick in med honom i det lilla ridhuset idag. Det var tomt så jag släppte loss honom. Han är rolig för han följer alltid efter mig som en hund. Jag brukar longera utan lina när jag är ensam. Han går på en volt runt mig och lyssnar på mig hela tiden. Jag lät honom gå i höger varv, det är det varvet han ser bättre ut i. Jag kunde snabbt se att gårdagens travrunda i ridhuset ställt till det för honom. Han tog korta, korta steg med bakbenen och han var ordentligt halt i vänster bak. Jag provade att trava honom i vänster varv också men han uppförde sig som vanligt väldigt konstigt i det varvet. Han liksom lägger hela sin tyngd på frambenen och lutar sig innåt så det ser ut som att han ska tippa omkull.

När jag skrittade av honom så lekte vi följa John, Dorado är så otroligt bra på den leken. Han orkade dock inte leka så länge så han stannade vid dörren och väntade på att vi skulle gå in.

Jag tänkte att jag skulle rengöra och plocka undan lite av grejorna men jag orkade inte. Känns som att det inte gått upp förrän idag vad det egentligen är jag måste göra i morgon. Klockan 9.30 ska vi vara på Strömsholm och det gör så ont bara av att tänka på att jag ska måsta lämna över min drömhäst, att måsta släppa taget. Det känns så orättvist och jag vet inte hur jag egentligen ska orka se honom gå iväg med någon annan och veta att han ska avsluta sina dagar. 

Det var inte alls så här det var tänkt. Det känns otroligt hårt att avliva en häst som bara är sex år gammal. Det känns dessutom helt fruktansvärt att veta att jag kommer att mista min bästa vän. Alla pengar i hela världen kan inte hjälpa mig. Det jag förlorar i morgon kommer inte gå att ersätta.