...denna vecka sett döden i vitögat. Börjar bli orolig för att han snart förbrukat sina nio (katt)liv. Jag har varit i Sthlm idag och har därför lämnat Nemo hos min syster som hade VAB idag. När jag skulle lämna Nemo där i morse så blev han attackerad av en hund. Den var lös och lyssnade inte på sin husse. Hunden gick till attack på lilla Nemo och bet honom över nacken. Han skrek och jag kunde på hans gälla skrik höra att han förstått att detta kan gå illa. Jag skrek åt den aggressiva hunden, den morrade. Jag knuffade den med min ena fot. Ville bara ha bort den från min lilla hund. Ägaren kom. Han fick knappt fast den. Han tog den i nackskinnet och den morrade hela vägen hem. Fy, vad läskigt. Nemo blödde lite, kunde dock inte hitta vart det kom ifrån. Han ligger nu hos Milla och väntar på att få komma hem. Han har lekt med Emme hela dagen och är helt slut. Det är bra att hon underhållit honom och fått honom på andra tankar.

Man är inte längre så tuff när man sitter högst upp i berg och dalbanan. Det är precis det ögonblicket innan man kastas utför den första backen som man fylls av skräckblandad förtjusning. Man får däremot en adrenalinkick som man klarar sig riktigt länge på. Eller i alla fall tills vagnen stannar och man bara måste åka en gång till. Jag älskar Gröna Lund och nu har jag åkt så många karuseller att jag är helt slut. Men det var det värt!