Hela kvällen har Cielos blick hängt med mig, fastetsad. Han har i flera dagar varit lite speciell, inte som han brukar vara. Alltid när jag pysslat hon honom och sedan släppt ut honom så springer han glatt tillbaka till sina kompisar. I flera dagar har han varit helt tvärt om. Han har snällt väntat tills jag fått av honom grimman.

När jag stängt grinden står han kvar och då har jag klappat honom ordentligt och sagt "hej då, vi ses i morgon" så han ska förstå att jag inte tänker dissa honom. När jag sedan går därifrån så står han och tittar efter mig. När jag vänder mig om så reser han sitt huvud precis som att han hoppas på att jag ska komma tillbaka. Han står helt stilla på samma fläck där jag lämnat honom. När han inte ser mig längre så rör han sig ner till flocken.

Tolkar in alldeles för mycket men det verkar som att Cielo och jag börjar bli riktiga vänner.

Fick skynda mig till stallet eftersom hovslagaren förökat sig och blivit fem personer. De jobbade snabbt och jag fick ett samtal om att jag måste skynda mig ut. Hoppade in i bilen och skyndade mig ut till lösdriften. Cielo stod och åt. Toppen. Släpade med honom in. Kunde höra honom muttra över denna burdusa behandling. In med honom i duschspiltan för att trolla bort leran.

Väl på plats så tog arbetet, med min totalt okomplicerade häst, ganska exakt sju minuter. De var två som verkade. En kille körde bakhovarna och en körde framhovarna. Dock inte samtidigt :) Cielo höll snällt upp sina fötter och försökte underlätta arbetet för pojkarna. Min plutt. De berömde honom för hans lugn, samarbetsvilja och för att han vuxit sig så fin. De glädjs med mig och sa att de hoppas att han fortsätter att utvecklas och hålla sig precis så snäll, lugn och harmonisk som han är nu. Att det inte blir något bakslag. Det hoppas jag också. Ser inte fram emot våren, är den jag fasar lite för.