Man kan inte bli mer underbar än Magnus Uggla. Ser "Så mycket bättre". Han gör hela programmet med sina kommentarer. Runkobjekt, det finns ingen annan som skulle våga säga det till Sylvia. Dansen, gick ju inte så bra. Det funkar inte att dansa samba när den enda dans man kan och tänker dansa är "sida, ihop, sida, ihop". Pugh ger ger järnet. Han ser ut som att han precis blivit utsläppt...

Har varit på marknad i Skultuna med Emme och Milla. Vi har åkt häst och vagn samt träffat både mumintrollet och tomtemor.

Med nya ullsulor i gummistövlarna tågade jag efter vår utflykt glatt iväg till stallet. Jag hämtade in hingsten och borstade honom. Jag slog på en sko på Paulinas häst som hade nollat tävlingen idag. Han hade trampat av sig en framsko när han hade två hinder kvar. Det åtgärdades dock snabbt eftersom han stod som ett ljus medan jag spikade.

Jag selade på Cielo och tog en tur med honom. Idag hade han fart under galoscherna och det var riktigt roligt att köra.

Medan Cielo vilade i boxen var det Wythias tur att få lite omvårdnad. Jag mockade, fyllde vatten, borstade, tempade och promenerade henne. Hon var superkelig och som vanligt världens snällaste.

Jag har en blogg som jag slaviskt följer. Det är en tjej som jag känner som förverkligade sina drömmar och flyttade till Berlin. Hon förgyller verkligen mina dagar. Jag har alltid drömt om att bara ta mitt pick och pack och dra iväg. Jag har under många, många år längtat till Spanien. Men jag gör inte slag i saken, det blir liksom inte av. Jag tror jag blivit gammal och feg. Jag är inte lycklig längre och någonting saknas i mitt liv. Jag orkar inte med något förhållande, för det verkar alltid sluta på samma sätt. Att jag blir dumpad. Verkar lite vara min lott. Jag behöver någonting som sparkar igång mig igen, kopplar mig ifrån min autopilot. Jag behöver göra någonting som ger mig gnistan tillbaka. Någonting som jag är bra på. Säger med det inte att jag inte älskar att undervisa, måste nog bara få göra det på ett nytt och spännande sätt. Min förra chef brukade komma in till mig när jag hade lektion. Hon satte sig på en ledig plats och bara njöt. Det var någonting som lyfte hennes dag, att få ta del av mitt sätt att undervisa på och mitt sätt att vara med ungdomarna. Jag saknar att få känna så, uppmuntran. Att få känna att man är bra på någonting. Det är så jag känner när jag läser Nathalies blogg. uppmuntran och lycka. Jag kastas tillbaka till den tid som var min lyckligaste, jag var vegan och på min livs resa i underbara Thailand. Någonting måste förändras. Nu blev det en annan vinkling på detta inlägg än det jag tänkt mig...

Här är i alla fall Nathalies blogg
http://dujagochberlin.blogspot.se