Det gör så ont i handlederna att jag bara vill skrika. Jag kan inte greppa runt pennan och den teckning som jag skissade på blev liggande. Smärtan går inte att beskriva. Jag kastar mig i soffan, blundar och tänker "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra". Känns som att det blivit mitt mantra. Det är hemskt att bli gammal och jag hoppas att det inte ska gå så fort. Det behöver stanna upp nu, måste få chans att vänja mig vid smärtan innan den accelererar ännu mer. Har intalat mig själv att bara det kommer successivt så blir det inget problem, då fixar jag det. Just nu känns det som att jag nått gränsen för denna gång. Jag försöker inte längre önska att det ska sluta, jag vet att detta är min lott och jag vet att jag kommer att ha det så här. Vill bara få en chans att andas och tänka bort smärtan. Hitta ett sätt att få kontroll.