Jag har i några veckor helt lagt mitt sociala liv på hyllan. Betygssättningen närmar sig och konstigt nog så är arbetsbördan alltid som värst då. Jag har inte träffat Cielo sedan i söndags och mitt hjärta gråter. Jag vet att personalen kollar till honom eftersom det ingår i hyran. Men det är inte samma sak. Jag har ett väldigt kontrollbehov när det kommer till lilla C. Jag har otroligt dåligt samvete och jag önskar bara att det ska bli fredag klockan 12. Efter det ska jag lägga mig och sova, för sömn är någonting som dagens lärare inte verkar behöva. De är sådana superrobotar som bara går och går. Det ska bli skönt att trycka på off och åka raka vägen ut till stallet.

Sinatras julalbum spelar mysigt i lägenheten. Nemo vägrar att stiga upp, jag förstår honom. Han har grävt ner sig under täcket, bara huvudet sticker upp. Önskar att jag var hund, bara idag. Det skulle vara så skönt.

Jag kan inte sluta tänka på att för snart ett år sedan kom denna lilla till mig. Han har blivit en stor pojke och jag håller ögonen öppna efter en kompis till honom. Funderar på att köpa ett hingstföl.

Aldrig att jag tänker stiga upp denna kalla morgon. Jag är trött och du kan inte tvinga mig. Du får lyfta mig om jag ska ta mig härifrån!

http://www.millhorse.se/mh-remendado-grimma/187-0

Älska bling! Tränset är dessutom döpt efter Cielos pappa :D

http://www.millhorse.se/mh-decomiso-trans-med-v-format-pannband/194-0

RGB och Casall har precis ridit en felfri grundomgång. RGB kan man lita på! Plättlätt!

Surfar även runt på www.horsespre.com Hittade en riktig sötnos som lade sig högt på min favoritlista.

http://www.horsespre.com/product/product.asp?id=1426&fn=true&scid=6&cid=

Solen står högt på himlen och termometern visar -15 grader.

Cielo hade ett tufft schema idag. Verkade som att det blivit hans tur att ta hand om de små nykomlingarna. När jag kom så stod han och åt med en av fölungarna. Han tittade på mig och stack sedan iväg i full fart. Jag blev skitsur och tågade iväg efter honom. När jag gått ett tag och sneddade över ängen så kommer Cielo med resterande fölungar. Han föser dem fram till maten men lyckas inte få dem att äta. Han tittar övergivet på mig i och det såg ut som att han bad mig prata med de små ynglingarna. Jag skrattade, önskade honom lycka till och gick.