"Ska vi lägga upp tråden och släppa ut pojkarna på ängen så de får springa lite". Det var nog det smartaste Henrik sagt på hela påsken. Han vet precis hur han ska värma mitt hjärta. Blir så glad när han visar sin kärlek till mig genom hästarna. Här kommer i alla fall bilder från dagen med två lyckliga pojkar.

I går när Isak vaknade kom han direkt fram till mig och sa: "Ska vi köra Cielo nu"? Hade lovat dagen innan. Klev upp, hämtade in pojkarna och selade på Cielo. Han trampade snällt iväg med vagnen och Isak bakom sig. Snällare häst än Cielo får man leta efter. Han älskar verkligen all uppmärksamhet. Jag hoppas, hoppas att han utvecklas så som jag önskat sedan första gången jag lade ögonen på den taniga lilla fölungen. Cielo är och kommer alltid att vara min förstahäst. Det är Cielo som jag tänker tävla och jag hoppas att han kan tänka sig att göra lite piff och puff, inte bara springa racersnabbt med vagnen och hoppa hinder i ett hejdundrande tempo. Vet att Cielo skulle passa bäst när det är fart och fläkt men det gäller bara att få honom att förstå att den energi som han har kan omvandlas till fantastiska rörelser, det gäller bara för oss båda att ha tålamod. Vilket inte är vår starka sida. Cielo är verkligen en kopia av mig, fast i hästformat.

En tråkig sak i går vad att Emme åkte hem. Usch, saknar henne redan. Älskade lilla unge. Vinkade av henne på Kallax och ville så gärna hänga på "hem" till Västerås. Men mitt liv är här och jag vet ju att jag har det bäst här, på min hästgård med Henrik och pojkarna.

Milla, Peter, Emme och mamma dök upp på eftermiddagen. Milla skulle hjälpa mig att tömköra Libero. Vi hade dessutom lovat Emme att hon skulle få köra Cielo. Så sant som det var sagt. Glad i hågen hoppade hon upp i vagnen och för att citera Irmeli: "Han är väl en liten pärla!! Så harmonisk! Blir nog en Valegro av honom. Även kusken ser ut att vara av toppklass!" Emme höll med, hon kände sig rätt bra på att köra. Det var roligt. Cielo var också nöjd. Han är så bra. Lugn i alla lägen och finner sig i allt!

Libero tog tömkörningen med ro. Milla ledde och han var väldigt bunden vid henne till att börja med men sedan vågade han gå en bit ifrån och lyssna på mig i stället. Det kändes riktigt bra! Han fick gå några varv på gården men sedan tog vi steget från gården och gick ner mot vägen. Det var spännande. Han är dock inte det minsta trafiksäker vilket man behöver ha i åtanke hela tiden när man kliver utanför gårdsplanen. Men utan träning så blir det aldrig bättre. Liberos bubbelplasttider är över. Han måste möta sina rädslor och ta itu med dem.

Ibland går det fort, snabbare än man kan tro. När jag skulle ta in hästarna tidigare i veckan så gjorde jag en dum sak. Jag tappade fokus från Cielo. Det var inte lång stund men allt han behövde. Han vände sig rasersnabbt om i grimskaftet och plötsligt såg jag en framhov komma mot mig. Den träffade mig rätt i kinden. Korrigerade honom och tänkte inte mer på det. Longerade Libero och tog även ut Cielo på lina. Jag tänkte inte mer på det som hänt. Förrän på kvällen. Det värkte i kinden och huvudet sprängde. Tog en alvedon och somnade. Dagen efter hade jag ännu ont i huvudet. Kände mig lite yr men brydde mig inte särskilt. Värken i kinden hade gått över så jag ägnade inte en tanke åt det som hänt. På natten vaknade jag. Yr och med en sprängande huvudvärk. Var helt säker på att det var migrän. Gick på toa, kräktes och lade mig sedan på soffan. Fick kräkas några gånger till under natten men tänkte att det kanske är ungen som lever om i magen. När jag vaknade på soffan dagen efter kände jag mig rejält bakis. Tog ut hästarna och ville bara sova. Så jag vilade mycket. Jag har ännu ont i huvudet men mår inte illa längre. Börjar fundera om jag kanske nästan fick en hjärnskakning när den lilla hoven smockade mig. Var trots allt en rejäl smäll.

I morse stod jag mellan två val. Att åka och pimpla med Henrik, Isak och pappa eller att åka med mamma och Milla på Ikea. Funderade i typ tre sekunder. Valde sedan Ikea. Där köpte jag en säng till babyn. Känner mig väldigt nöjd.

Emmes första pimpelfiske. Oj, vilken söt fisk jag fick! Kändes så skönt att få släppa tillbaka den i hålet.

Emme och mamma hjälptes åt att fiska. De fick en gädda. Hon var mäkta stolt. Förstår det!

Tog ut Libero på lina. Cielo fick snällt stanna kvar i hagen. Det var en dålig idé tyckte han men fann sig i dumheterna. Libero kom snällt med och blev väldigt överraskad när han såg att det låg två cavalettibommar på volten. En på varje sida. Han blev så förvånad att han slog i bromsen. Och där stod han, rörde sig inte ur fläcken. Jag bet ihop. Drog och stretade och efter många om och men så vågade han gå med mig över bommarna. Jag släppte ut linan lite och lät honom försöka gå själv. Men se, icke sa Nicke. Då slog han i bromsen igen. Jag samlade upp linan och fortsatte att gå med honom över bommarna. Då var han nöjd. Plötsligt så gav det sig och han tog mod till sig. Kände det så tydligt. Släppte ut linan igen. Han gick då helt själv. Han vågade även trava själv. Lät honom gå länge i samma varv i hopp om att han skulle våga slappna av lite också. Gick väl lite si och så med den delen. När han trampat på nog länge i samma varv så tog jag in honom och bytte. Då fick vi gå igenom samma procedur en gång till. Men det var det värt, för sen jobbade han på helt av sig själv. När vi var färdiga så ställde han sig nära. Jag strök honom i pannan och han var helt avslappnad. Han bara njöt av att ha lyckats gå över bommarna trots att de varit så farliga.