Årets kreation.

Det är skönt att bo på samma ställe där pojkarna är på bete. Jag har lite svårt för huset med sina forna invånare men det är ändå värt att sent på natten kunna gå ner till hagen. När jag i går gick genom hagen och ropade på pojkarna så svarade Libero. Han brukar ALDRIG säga någonting. Han kastade med sin långa man och tillsammans så kom de i full galopp ur dimman på ängen och mötte upp mig. De kelade och var bara så mysiga som de kan bli.

I morse tog jag med mig Nemo och gick för att säga god morgon. De kom och sprang över ängen även denna gång. När jag sedan skulle gå så lade sig Cielo ner och rullade i den grop som han grävt sig. När jag gått en bit vände jag mig om och förstod på en gång att någonting var fel. Han sparkade och fäktade med benen men tog sig inte upp. Jag kände hjärtat rusa. Skulle jag gå tillbaka och hjälpa honom upp eller hämta Henrik så han kunde hjälpa? Började springa tillbaka men när jag kom fram insåg jag att jag inte skulle lösa situationen själv. Han låg väldigt illa och hur jag än skulle dra honom så skulle risken att han kom åt mig med en hov vara för stor för att jag skulle våga bängla ensam. Sprang över ängen upp mot huset för att hämta Henrik. Såg hur Cielo bara låg där. Libero stod bredvid och knuffade på honom. På väg tillbaka ner till hagen så såg jag hur han en sista gång kastade sig i sidled och kom upp på fötter. Jag drog en lättnadens suck. Jag ogillar verkligen att han gör så här. Han rullar fast både inne och ute. Jag blir livrädd varje gång. Har inte blivit det förut men sedan jag såg honom ge upp när han rullade fast i boxen i våras så får jag så ont i bröstet när jag ser att han inte försöker ta sig loss fullt ut. Jag har en skräck för att förlora Cielo. Han är min ögonsten, min baby, min ersättning för Dorado. Jag skulle gråta blod om någonting tog honom ifrån mig. Min dröm och högsta önskan är att han blir kvar hos mig i evigheters evigheter.

Har varit trött idag. Känt mig tung och hela dagen har jag sprungit på toa. Känns som att jag ska skita ut ungen. Trycker lite här och lite där. Undra om det var så här barnmorskan menade att det skulle kännas när babyn fixerar sig? Den verkar må bra, har lagt om dygnet. I stället för att åka runt i magen som en propeller hela dagarna och nätterna så sover den nu hela nätterna. Det är skönt. Klok baby.

Jag har lagt mig i sängen ett tag. Måste nog vila. Var igång för fullt i går. Håller på att röja upp i huset i Kauppila så vi ska kunna bo där medan Henrik fixar toan här hemma. Tror jag gick på lite väl hårt. Men halva huset är klart. Det är ett stort och väldigt tungstädat hus så jag känner mig nöjd trots att jag vet att jag borde kunnat städa det där i ett nafs. Om jag inte varit så himla gravid ;) Börjar dock att se ljuset i tunneln. Det är bara 24 dagar kvar. Längtar efter att få rida igen!

Nemo har debuterat i vattnet. Vi tog ett dopp i bäcken när vi åkte från pojkarna nu på kvällen. Isak fick så många myggbett på ryggen att han ser ut som en prickigkorv. Jag har smort in honom med salubrin så de kliar inte i alla fall.

Nemo simmade inte många simtag. Bar med honom ut i vattnet och släppte honom två meter från stranden. Han sprang med bakbenen på botten och simmade allt han kunde med frambenen. I vild panik kastade han sig upp på stranden och parkerade vid bilen. Sur som ättika stod han där och frös. Var nog årets första och sista bad för Nemo. Han kunde inte alls se tjusningen med att kyla av sig efter en skållhet dag.

Mina spanska pojkar verkar inte beröras av värmen. Jag däremot, svettas rätt så bra. Idag är en av de enda dagarna denna sommar som jag känt att det är ok att inte rida. Alla andra dagar gnager det i mig. Vill verkligen rida. Avslutar mitt inlägg med lite varma och lite svalare bilder.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Tar ett djupt andetag. Sätter mig ner i fotöljen i mitt underbara nyrenoverade sovrum. Vilar ögonen på ådringen i golvet. Drömmer mig bort. Störs dock hela tiden av ett ljud, ett oljud. Det är Henrik som dragit vidare till nästa rum. Han river väggar inne i toan. Hör hur han svär för sig själv. Tar en titt och förstår varför.

Han suckar och konstaterar att det var mer jobb än han tänkt när han slog kofoten i väggen. Stackars Henrik. Han svär igen, men bara tyst. Säger att han ska leja bort arbetet till någon annan snickare.

Henrik skulle åka och fylla vatten till pojkarna. Verkar som att alla blev nöjda.

Hela Sverige svettas verkar det som. Jag är inget undantag. I morse tog vi sexhjulingen till pojkarna. Fixade nytt bete till dem. Det var uppskattat. Och det var ju skönt. Hade blivit ledsen om jag sprungit runt och slagits med bromsarna i en timme utan att få se lite glädje. Vi var rejält överhettade när vi åkte hemåt. Svängde förbi och badade i bäcken. Underbart att svalka sig. Synd att det inte håller i sig så länge.

Var precis ut och skulle klippa gräsmattan. Det var dödsvarmt. Gick in igen. Får nog klippa mitt i natten. Tur att vi har ljust dygnet runt.

Cielos nya benskydd har kommit! Superfina. Ska ha dem när vi löshoppar. Var ett tag sedan men bara det svalnar av lite så ska vi sätta staket runt gräsbanan och då ska han få hoppa. Han kommer bli så glad. Får prova hoppa med Libero också.