Jisses, vad dagarna går. Det händer massor, mest hela tiden. Min diskmaskin har kommit och Henrik har installerat den! Äntligen.

Vi har hälsat på hos moster Gun. Där fick vi både middag och efterrätt :D I går var vi till Emme. Vi gjorde stan och både Emme och Hugo fick nya kläder.

När vi kom hem så hade Hugos nya haklapp kommit. Supersnygg.

I morse när vi vaknade så kom Henrik på att han skulle prova släppa ut hästarna. Det hade gått bra. Tur att Libero är så snäll, han följer liksom bara med när man leder ut Cielo. För han måste man ha koll på.

När jag kom ner till stallet för att hämta in Libero så fick jag ta in Henrik i stallet för att ännu en gång instruera hur man hänger upp en grimma. Tror inte han brydde sig.

Och nu till det roligaste! Kommer i bilder.

Känslan när man somnat i soffan med babyn bredvid sig. Vaknar och känner bara hur mysigt det är. Allt är tyst och stilla. Det enda som hörs är ett stilla surr från tvn och babyns lugna andetag. Det är liksom bara så underbart. Tills man lyfter upp babyn för att förbereda natten och filten han legat på är full med bajs. Första tanken är: "Va, fan. Har hunden skitit här och jag har lagt honom i det". Kopplar liksom inte att en så liten och söt sak kan lukta så grymt illa. Så att hunden bajsat just där, nä så är självklart inte fallet.

Det är inte bara filten som är full med bajs. Hela babyns rygg är dränkt i brun sörja, likaså de händer som stadigt håller i babyn är. Bajs överallt. Bär in babyn till badrummet. Sätter ner honom i handfatet. Funderar på hur jag ska få av blöjan. Efter många om och men lyckas jag rycka av den. Spolar babyn och allteftersom bajset rinner av honom så mycket kan jag börja andas igen. Min fina baby, hur kan han helt plötsligt lukta så grymt illa. Han blir inte ren, måste försöka tvätta mina händer. De händer som håller i babyn. De händer som krampaktigt håller i den halkiga varelsen som ligger i mitt nya handfat. Lyckas få loss den ena handen. Tvättar den och tvättar sedan av det stället där jag måste hålla för att kunna släppa den andra handen. Efter noggrant skrubbande är babyn ren. Hans kläder ligger i en hög på golvet, likaså bajsblöjan. Ett ögonblick av tillfällig förvirring gör att jag tar ett steg framåt för att sträcka mig efter hans handduk. Känner någonting varmt och kladdigt under foten. Då kommer paniken. Lyfter foten, står på ett ben, babyn över armen och handduken i andra handen. Försöker vända mig om och komma till skötbordet. Lyckas. Kastar upp handduken och får babyn på plats. Allt detta utförs stående på ett ben. Efter ett hastigt uppvaknande från en superskön tupplur i soffan så måste jag säga att jag känner mig nöjd med min insats. Oj, vad jag är bra på det här med barn. Känns som att jag börjar kunna allt snart.

I morgon kommer hovis. Jippi!

I dag har vi haft en heldag med shopping. På eftermiddagen slöt vi upp med Emme, Milla och Peter. Heldag på Ikea. Toppendag! När vi var på väg in i restaurangen så stack Emme in sin lilla hand i min och tittade på mig.
-Nina, varför flyttade du hit? Var det för att du skulle kunna ha flera hästar eller?
-Jag vet inte? Varför flyttade du hit?
-För att du är här.
Det kom spontant och kändes så djupt in i mitt hjärta, dit bara Emme kan komma. Hon har verkligen en speciell plats där. Hennes uttalande symboliserar verkligen vår relation. Jag är inte hel utan Emme. Hon är ju på sätt och vis mitt barn hon också.

Förmiddagslur, samlar kraft inför en dag på Ikea.

Vi avslutade dagen med kinamat, på en måndag. När vi bodde i Västerås var det kinamat varje fredag och det fick man inte avvika ifrån enligt Emme. Idag gick det dock bra.

Jag kommer att krama Hugo lite längre i kväll och somna med ett stort leende på läpparna. Emme ger mig energi, lugn, stabilitet och lycka. Hon ger mig ett leende som täcker hela mitt ansikte. Kärlek.

Upprörd och ledsen bestämde jag mig för att ta en körtur med Cielo. Finns ingenting som kan få mig att släppa allt som att få jobba mina ögonstenar. Gick in i hagen med grimman i handen. Cielo kom travandes fram till mig. Superglad. Stannade en meter ifrån. Han kände direkt av sinnesstämningen som jag så intensivt försökt att skaka av mig på väg ut. Det hade inte hjälpt ett skit, han vägrade komma nära mig. Han började driva iväg Libero och plötsligt var det full fart på pojkarna. Kung Libero i spetsen och prins C tätt bakom. Hoppandes och studsandes.

Jag bara stod och njöt av skådespelet. Plötsligt svävade min svarta över staketet. Jag ropade åt honom att han skulle stanna, att han var på fel sida av staketet. Hästen stannade, vände och hoppade tillbaka in i hagen. Jag skrattade och tjöt av lycka. Han är verkligen unik min lilla C. Vilken talang han är. Inte så bra att han tränar sin hoppteknik över staketet dock. En gladare människovän resulterade i två mottagliga pojkar. Cielo kom snällt fram, nöjd med uppvärmningen. Löshoppning är hans favorit. Jag selade snabbt på och tog plats i vagnen bakom honom. Fina, underbara Lilla C. Han trampade på så lugnt och harmoniskt. Så glad och lydig. En bättre häst än min prins får man leta efter. Väl hemma igen, med batterierna laddade av både solen och den lyckade körturen kändes allt annat mycket lättare att ta tag i. Tänk vad lite det behövs. Hur klarar sig människor utan en häst? Hur tankar de energi och lycka egentligen?

Nu har Kotten och jag läst alla tre Ingridböckerna ännu en gång. Oj, vad han gillar Ingrid. Lilla Hugo, älskade Kotte. Nu sover han här bredvid mig. Ska också försöka stänga mina blå. Ute blåser storm. Hoppas strömmen klarar sig.

Fyller mitt hjärta med en underbar morgon med älskade underbara Hugo. Vi har läst allt tre Ingridbäckerna som vi lånade på biblioteket i går. Oj, vad de var bra! Vi ska snart gå ut i stallet och mocka. Eller Hugo behöver sova, mamman ska mocka och sedan pussa på sina hästar :)

Jag skickar även en alla hjärtansdagshälsning till min älskade unge Emme! Älskar dig, underbara busfrö <3

Jag har alltid tänkt att lilla C kommer bli max 160 cm. Han har alltid varit så liten, vuxit väldigt sakta. Har ibland undrat om han ens kommer över ponnymåttet. Men nu på senaste tiden har jag börjat att tvivla, mer och mer för varje vecka. Jag har alltid tänkt att jag ska ha två små PRE pojkar i mitt stall. Jag gillar och vill att en PRE ska ha den standard som den ursprungligen var tänkt att ha. Vi mätte Libero, han är de 162 cm som Viktoria talade om för mig att han är. Han känns stor mest för att han är så som en PRE (enligt mig) ska vara. Maffig, rund, go och viktbärande. Han har en lång hals med ett vackert huvud och öronen, ja de är så där underbart långa och välformade som de ska vara. Sedan har vi hans ögon, ojojojoj. Ja, de är stora och vänliga. De speglar verkligen denna underbara själ.

Cielo han är en helt annan typ, med lite "nyare" blod i sina ådror så är han vad man idag kallar sporthästen. Han har långa ben och en kort kropp. Han är fyra år (född i maj) och mättes i går till 165 cm. I mina ögon är det stort, jag hoppas att han bara breddar sig nu. Vill inte ha en häst som jag ser ut som en myra på. Vet att det finns många där ute som tycker att PRE är för små, de vill ha hästar som är >170 cm i mkh. Jag strävar absolut inte efter det. Jag vill ha en häst som är lagom till mig, vill ha Dorado 158 cm. Underbara häst. Tur att det finns en häst för alla, jag är väldigt nöjd med de två som står i mitt stall. Libero
är min kung och Cielo min prins. De är så totalt olika. Libero är försiktig men ändå modig och tuff när det verkligen gäller. Han är vänlig och mjuk. Cielo är tuff, orädd och modig. Han backar aldrig och är en riktig stridshäst. Han har en räv bakom varje öra och de gånger han är mjuk så bara myser man med honom. Han är liksom inte den typen. Ibland ser det ut som att han tittar på Libero och kallar honom för mes och fjäskare.

Jag har äntligen plockat in ALLA hästprylar i garderoberna. Skönt att allt är på sin plats i stället för att de ligger i flyttkartonger. Har hittat massor med grejer som jag glömt bort att jag har. Har även hittat mängder med grejer som jag inte behöver längre. Ska försöka sälja bort så det inte blir liggande, bara för att de kan vara bra att ha.

Det är helt galet hur många fästingar jag hittat när jag plockat upp grejorna. De har gömt sig i täcken och benlindor och lever trots kylan och att alla grejer är tvättade! Jävla kryp.

Bild på en av garderoberna. Det är täcken som jag nästan aldrig använder. De andra täckena har jag i sadelkammaren vid stallet.