Jag har faktiskt ingen aning? Det känns som att det var evigheter sedan. Nu har det regnat i två dagar. Marken kan inte ta emot mer vatten och det är riktigt oinspirerande att rida den vita hästen ute på en lerig åker. Suck.

När det är helg står det uteritt på schemat. Det är helt självklart eftersom det är de enda två dagarna jag kan vara i stallet då det är ljust ute. När jag kom ut och skulle fodra morgon i går var marken snötäckt. Det kändes skönt med lite kallare luft, vilket gjorde att besvikelsen var total när snön vände om och blev till isande kallt regn. Svor över att vattenslangen hade frusit så det inte någon lätt match att fylla badkaret med vatten. Bannade mina kompisar i stallet för att jag verkar vara den enda som fyller karet. Skrubbade med diskborsten och mina fingrar blev kalla som isbitar. När jag äntligen fått hela karet fyllt drog jag in vattenslangen i mjölkrummet i hopp om att den skulle tina upp lite.

Regnet öste ner när jag red iväg. Trotsade det isande vattnet genom att dra skrittäcket över benen och bita ihop. Ridturen gick bra men vi var kalla och dyngsura båda två när vi klev in i stallet.

När jag kom ut till stallet idag stod Dorado inne och väntade på mig. Han var rätt nöjd med att vara inne lite längre på morgonen eftersom regnet öste ner utanför dörren även idag. Vi fick med oss Ulrika och Flisan på en ritt bort till ängarna i Hjälmesta. Det var blött, riktigt blött. Underlaget var ordentligt tungrott så det blev lite galopp och sedan skrittade vi hem igen. Det känns inte som att det blir någonting vettigt gjort sådana här dagar. FY!

Väl hemma var vi inte fullt lika nerkylda som dagen innan; men blöta, ordentligt blöta. Vi hade även lera från topp till tå. Blä!

Min vackra spanjor vill ut från den lertäckta hagen. Han vill inte gå från den lilla torra fläcken vid grinden ner i

leran.