Måste göra upp ett schema för ridningen. Börjar bli helt virrig när jag måste hålla reda på någon annans plan. Är alldeles för van att få bestämma helt själv :)

Måndag: Vila

Tisdag: Skogen/ängarna i skritt och lite trav

Onsdag: Tömkörning

Torsdag: Tömkörning

Fredag: Skritt i skogen ca 60 minuter.

Lördag: Dressyr på ridbanan, även prova lite galopp.

Söndag: Tömkörning

Nu känns det bättre, nu när jag har en plan. Varje dag när jag kommer ut till stallet så funderar jag på vad det egentligen var jag fick order om att göra. Nu behöver jag inte fundera på det längre.

Dorado kom springande mot mig när jag kom hem. Tror minsann att han saknat mig! Blev otroligt glad av att se honom.

Kastade snabbt på alla grejor och hoppade upp. Så härligt att sitta på hästryggen igen. Dorado kändes pigg och framåt. Vi skrittade iväg mot järnvägen för att sedan vika av mot stigen i skogen som leder ut till ängarna. Valde att skritta över den första ängen.

Plötsligt när vi skrittar längs kanten mot skogen så kastar sig Dorado ut tvärs över ängen. Jag hann precis korta upp tyglarna innan han hann öka tempot. Fick stopp och vände mig om. Där i skogen, bredvid de små hindrena som ponnyryttarna byggt upp, stod den en ponnyryttare med sin svarta ponny. Det visar sig att ponnyn blivit rädd för Dorado och kastat av sin ryttare. Jag stannade kvar för att försäkra mig om att hon var ok. Red sedan iväg mot de stora ängarna. Bestämde mig för att trava. Dorado kändes lugn, avslappnad och inte det minsta springig. Ett glädjetjut rusade genom kroppen på mig. Jag kommer kanske att få tillbaka min älskade häst igen. Haltfri och alldeles, alldeles underbar!

När jag rider upp på vägen tillbaka till stallet så märker jag att Dorados vänstra framsko lämnats kvar ute på ängen. Skrattade lite för mig själv. Nu börjar han att tillfriskna. När bakbensaktiviteten är i toppform för Dorado så åker alltid vänster fram av.

Jag hoppade av och ledde hem min lilla häst. Slog på en ny sko, oljade hovarna, spände på Back on Track skydden och avslutade med att smörja in karlederna ordentligt. Hans vänster bak har ordentligt med mugg. Han var ok när jag åkte men på två dagar har det lyckats bli massor av skorpor. Suck.

Jag sitter i bussen. Spotifyar och youtubar lite. Lyssnar på Mojje. Bara älskar Mojje. Inte endast för att han är het utan även för att han är så otroligt rolig. Funderar på att bege mig ner till raggarträffen Powermeet i Västerås med en bergsprängare och spela Raggar-Leffe. Mest bara för att kolla reaktionerna. Tar självklart på mig löparskorna ;)

Älskar även Mojje för att han har sådan självdistans och för att han verkligen har en otrolig lekförmåga. Han bjuder på sig själv och sin popcornfrisyr. Vet du vart landet där man böjerna bananerna ligger? Nä, det kanske du inte vet inte men det vet Mojje. Se, vad klok han är ;)

Ibland förundras jag över mitt enorma flyt här i livet. Jag är inte en av dem som har tur i spel, nä en trisslott är inte min grej. Jag har bara allmänt flyt, inte tur. Det är alla de små sakerna i min vardag som förbryllar mig. Idag till exempel så lyckades jag ta mig med flygbussen. Det var inte meningen, det fanns inte ens på kartan att jag skulle hinna med just den bussen. Hade beställt en biljett men självklart med avbokningsskydd, just in case ;) Tio minuter från det att planet nuddade marken så skulle bussen anlända. Jag behöll mitt lugn, plöjde mig genom folkmassan fram till bagagebandet. Om tre minuter skulle bagaget anlända. Jag chansade och tog det långa benet till toaletten. Kände att det tryckte på alldeles för mycket för att jag skulle palla med 1,5 timmes bussfärd till Västerås. Att sedan ta sig från stationen i city till Malmaberg tar också sin lilla tid. Nä, det fanns inte på kartan att jag skulle komma hem torr.

Jag avlade mitt besök snabbare än snabbt och lagom till att jag trampade tillbaka till bagagebandet så såg jag min väska. Jag greppade tag i den och sprang ut. Precis när dörrarna ut öppnades så kom bussen. Jag pustade ut och klappade mig själv på axeln. Nu kommer jag vara hemma tidigt, bara för att jag har sådant flyt. Var inte upplagd för att sitta på Arlanda och vänta på nästa buss i nästan tre timmar.

Samma flyt kände jag av gång på gång när jag var i Spanien och för att inte tala om i Thailand. Jag älskar mest av allt att resa på egen hand. Då har jag bara mig själv att ta ansvar för, det passar mig utmärkt! När vi var i Spanien så reste vi hela personalstyrkan. Alla hade länge oroat sig för askmolnet och att vi skulle ta oss iväg men inte hem på grund av det. Jag fixade hjälp med Dorado och förberedde allting innan jag åkte. I stället för att oroa mig för att inte ta mig hem så förberedde jag mig för att få en extra lång semester. Tyvärr blev det inte så, men nästan. Inte på grund av askmolnet. Nä, se det var spanjorernas siesta som ställde till det lite för oss ;) Det var nämligen så att bussen som skulle ta oss ut till Girona gick sönder mitt på motorvägen. Där satt vi och ingen kunde egentligen hjälpa oss. Klockan tickade och ju längre tiden gick desto mer högljudda och panikslagna blev folk. Jag lutade mig tillbaka i mitt säte i bussen och hoppades (men bara för mig själv) att vi skulle bli kvar. Jag oroade mig inte det minsta. Jag förundrades dock över hur olika människor reagerar i en stressig situation. De ville ringa flygbolaget och be dem stoppa flyget. De pressade den stackars redan pressade busschauffören. Hehe, helt enligt mig tokiga förslag.

När vi väl kom till flygplatsen rusade alla in, jag gick. Jag checkade in min väska och passade på att gå på toa eftersom det var flera minuter kvar tills gaten skulle stänga. Jag passade även på att dyka in på taxfree för att köpa godis och en vinare. Och tro det eller ej men jag hann med planet utan att jag stressat en enda sekund.

Jag gillar att jag kan behålla lugnet, luta mig tillbaka och försöka hantera situationer som jag kan påverka men låta de runt ikring mig oroa sig för de situationer jag inte kan påverka överhuvutaget. Vad säger man? Tror det är det norrländska blodet som kluckar i mina ådror :) 

Det känns som att jag inte ens hinner landa mellan mina resor kors och tvärs. Tror inte jag varit hemma många timmar sedan jag kom hem från Spanien. Tog mitt pick och pack och flyttade ut till Dingtuna. Därifrån flyttade jag i måndags. Satt hela natten mot tisdag med Milla på akuten. Kom hem runt halv två på natten. Störtade i säng och steg upp tidigt dagen efter för att spendera min dag åt betygssättning. Tidigt på onsdag åkte jag iväg till stallet för att tömköra Dorado. Han ser mycket bättre ut nu. När jag kom hem därifrån så packade jag upp väskorna från Dingis och packade sedan snabbt ner nästa garderobsombyte och kastade mig iväg till bussen mot Arlanda. Nu ligger jag i sängen med Nemo bredvid mig. Ska strax sluta ögonen för att sova min sista natt här hemma i Norrland. Tiden går så otroligt snabbt. När jag kommer hem till Västerås igen så tänkte jag besöka Strömsholmstävlingarna om jag orkar. Skulle behöva boka en tvättid, kommer inte ihåg när jag tvättade sist ;)

Ser fram emot en vecka hemma. Ska röja upp lite och fixa den där eländliga tvättiden. Måste fixa lite innan Ken kommer och hälsar på. Den 24e kommer närma sig med stormsteg om allt fortsätter rulla på som det gör just nu.