Hela dagen har varit hemsk, vädermässigt. Det har varit helt sjukt fuktigt. Mot eftermiddagen kom åskan men det blev inte bättre för det. Blev bara lite blötare efter allt regn.

Nemo ville inte bajsa i morse, han ville inte ens stiga upp ur sängen. Jag provade gå en längre runda med honom på lunchen men det hjälpte inte. När jag fixat klart med Dorado tog jag med honom på en längre promenad i regnet, det blev surt hos min lilla vovve. Det regnade dock inte hela tiden men det brydde han sig inte om. Han var sur i alla fall, i förebyggande syfte. Nemo tycker inte om att få blöta tassar.

Jag funderade lite på klinikbesöket på onsdag. Har ångest, jag vill inte rida. De brukar alltid vilja att jag rider honom. Skulle tro att de ska bedöva knäna för att se om han slutar halta. Jag vill inte att han ska gå ikull. Är rädd för att han ska ramla och göra sig illa.  

Det är mycket att tänka på just nu. Sedan jag kom hem från Norrland så har jag rusat på varje kväll har det varit någonting, så jag har idag äntligen packat upp min resväska.

Ska bli skönt att åka in med Dorado på onsdag. Vill att han ska bli frisk nu, så jag kan börja rida. Var ut och skrittade i veckan, det gör jag inte om. Han ramlade och jag fick snällt gå hem. Han slog ena skinkan i en sten och ena framknät slog hårt i backen så jag var tvungen att sätta massor med kyllera. Som ni säkert förstår så ångrade jag bittert att jag ens sadlade på. Jag har funderat ordentligt, gått tillbaka och analyserat. Har läst gamla anteckningar. Dorado började att snubbla med frambenen efter att han slitit av en halsmuskel. Måste prata med Florian, jag är fortfarande lur på att det kan hänt någonting i ryggen då, när det hände. Ovissheten är värst. Att inte veta eller ha en endaste aning om vad som är galet, det gör mig både ledsen och otroligt nedstämd.  

Hagsituationen är inte heller den bästa för min prins just nu. Dorado har alltid haft problem med att gå i en flock där det är både valacker och ston. Vi har nu en blandad flock och han är helt galen. Han jagar de andra hästarna, sparkar och attackerar. Jag ser att situationen är ohållbar. Ju mindre jag kan göra med honom desto värre blir han i hagen. Dorado är en ambitiös häst som vill arbeta. Är rädd för att han ska skada sig själv eller någon annan. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag trivs jättebra i stallet, frågan är nu om Dorado verkligen gör det? Har jag egentligen något val? Ibland får man bara svälja sitt ego och tänka på de som står en närmast.

Ibland är det ett rent helvete att vara hästägare. Men på något konstigt sätt så är det i slutändan värt allt besvär. Jag vet att vi kommer att få ljusa stunder efter att vi tagit oss igenom detta. Vi måste ta oss igenom detta för jag vill inte ha en häst för att titta på den och promenera med för det har jag Nemo till, jag vill rida.

På promenad med min lilla familj...

Det har inte blivit bloggat en enda dag sedan jag kom hem och jag har massor att berätta. Kommer tyvärr inte ihåg allt så jag tar bara det viktigaste och det som faktiskt berör Dorado ;D

Jag pratade med Ulrika när jag kom hem från Norrland. Hon erbjöd sig att ta en titt på Dorados hälta. Vi fixade detta igår. Han är stel i bakkärran, han är markbunden och fortfarande halt på båda bak. Ulrika är inte bara veterinär, hon är även kiropraktiker och gick igenom Dorados rygg. Hon hittade ingenting avvikande. Han var lite stel i halsens högra sida samt på bakdelens vänstra sida men det åtgärdade hon snabbt. Hon visade även hur han musklat sig i ryggen. Han har musklat på ordentligt i länden och hon sa att det är typiskt för hästar som gått med bakbenshälta en längre tid. För övrigt var han fin i kroppen.

Hon gav mig rådet att åka med honom till kliniken så de kan bedöva bakknäna och se om det är där han har ont. Vi röntgade knäna i förra omgången då vi var in. Plåtarna visade ingenting avvisande men hon vill att vi sprutar honom. Hon erbjöd sig om att informera Florian om att hon tittat på Dorado.

Ringde kliniken i morse och vi fick en tid redan onsdag nästa vecka.

Blir så glad att bollen är i rullning igen. Kanske till och med kan träna i vinter. Jag hade önskat att vi kunde åka till Sara i Skåne i september och vara med på dressyrklinik men det är bara att glömma. Jaja, det går fler tåg och den som väntar på någonting gott...