Lördag kväll. Det känns ganska lugnt på akutmottagningen i Västerås. Man kan ju undra varför jag spenderar min lördagkväll på detta något udda ställe. Det ska jag minsann tala om för er. Jag har blivit avkastad, med buller och bång. Jag skulle skritta fram lilla Dorado efter vägen som går ner till järnvägen. De håller på att lägga kabel ner i backen och på sidan av vägen stod det en stor rulle med kabel. Dorado vägrade att gå förbi. Han kastade sig runt upprepade gånger men varje gång lyckades jag fånga honom med motsvarande skänkel. Plötsligt flippade han. Tog bettet och kastade sig iväg ut på en äng. När jag väl fick stopp så insåg jag att enda vägen ut från ängen var att gå tillbaka samma väg eftersom ängen var omgiven av djupa diken och Dorado kan inte hoppa över diken. Eller jag har aldrig provat, inte så här djupa diken i alla fall. Fick med andra ord styra tillbaka hästen mot det farliga. Han vägrade, jag drämde till honom med skänkeln vilket resulterade i att han bara fick mer panik. Jag bestämde mig för att hoppa av. Släppte stigbyglarna och då sa det bara pang! Och jag flög genom luften. Tog emot mig med vänster hand och jag riktigt kände smärtan i lillfingret och ringfingret. När jag tittade upp såg jag Dorado springa mellan en traktor och den farliga rullen med kabel. Han laddade allt han orkade ut på den nysådda ängen. Allt jag såg var ett stort vitt hästarsel! Det var bara att snällt trampa ut på ängen och fånga den panikslagna hästen. När jag äntligen kommer fram till honom så kommer han snällt fram till mig. Vi trampar tillbaka mot det farliga och skrittar snällt förbi det. Då börjar jag känna hur ont det gör i fingrarna. Ringer veterinär Ulrika och ber henne komma ut och tejpa fingrarna på mig så att jag kan hoppa upp och rida igen. Hon drar ihop dem med lite kirurgtejp och jag hoppar upp. Rider på banan i 20 minuter och bestämmer mig sedan för att åka in till akuten. Så nu sitter jag här och fattar fortfarande inte vad det var som flög i min spanjor. Har just fått veta att det är full fart på ortopeden och att jag lär bli här ett tag. Fan, va drygt.

Vaknade tidigt men inte fullt lika tidigt som i går. Då drömde jag att jag försovit mig. Vaknade med ett ryck och kastade mig ur sängen. Sprang ut med Nemo. Det var svinkallt och mörkret var nästan lite skrämmande. Jag sprang med hunden för att inte bli alltför sen till jobbet. Han vägrade att bajsa och var bara sur hela promenaden. Jag skyndade mig in igen, raffsade ihop alla grejor, smällde igen dörren och kastade mig upp på cykeln. Trampade som en galning. Kylan gick rätt in i märgen, det var kallt, riktigt kallt. När jag kom till jobbet var det helt tomt på parkeringen och det var släckt inne i byggnaden. Jag visste att vi bestämt att vi skulle börja tidigt, vi skulle planera tillsammans. Fattade ingenting, bara stod där med min cykel. Tog upp telefonen för att ringa Sofia, kollade klockan lite snabbt. Den var 00.46 Inte konstigt att ingen förutom jag var på plats och inte konstigt att Nemo blev så sur när jag tvingade honom att gå ut. Cyklade hem igen, somnade om och var dödstrött när väckarklockan ringde. Är för gammal för att ränna ute på nätterna.

Idag blev det en lugnare morgon. Vaknade tidigt och bestämde mig för att ta en lång promenad. Tog på Nemo ett täcke och vi trampade iväg. Det var frost ute och kylan bet i kinderna men jag visste att solen skulle börja värma. Det var skönt, riktigt skönt att komma ut och bara strosa runt.

Nu väntar jag på att Milla och Emme ska göra sig klara, vi ska åka till Markan och fika.

Idag var det mammas tur att fylla år. Det är så coolt att min föräldrar fyller år med en veckas mellanrum. Nu måste jag försöka sova.

Har varit en tung vecka. Varje dag jag vaknat har jag i mitt enfald trott att det är fredag. Snacka om att veckan blir lång då!

Hade ut Dorado på töm igår. Han håller ännu formen. Snubblar inte och ramlar inte. Han har däremot börjat att komma upp mer med framdelen och bär sig mer bak. Det känns lovande. Pressade honom för att se ifall han pallade trycket. Gjorde flera galoppfattningar efter varandra helt utan problem.

Fick mess från hovslagaren. De kommer ut och skor Dorado på torsdag nästa vecka. Perfekt! Han börjar bli väldigt lång i tårna.

Eftersom jag slutade tidigt idag så bestämde jag mig för att rida ut. Det är alltid annars mörkt när jag kommer till stallet. Tog lång tid på mig att borsta. När jag väl hoppade upp så kändes han pigg och allert. Skrittade genom skogen ut över ängarna och efter stigen med terränghindrena. Ponnyryttarna hade byggt upp hindren så jag manade på Dorado att hoppa dem. Han travade snällt över dem. Han har aldrig klarat att hoppa terränghindrena utan att man kört full fart mot dem. Sedan rev han mer än hoppade. Sprang oftast rätt genom dem. Nu travade han lugnt och stilla över de små hindrena. Han kändes mjuk och det var lätt att följa honom. Helt fantastiskt! De riktigt låga hindrena skrittade vi över. Han lyfte på benen och rev inte ett enda hinder! Är superglad!

Nu är det verkligen höst, på riktigt. Det var kallt i morse och när solen gick ner på eftermiddagen så kröp kylan in i märgen för andra gången idag.

Jag kom ut till stallet senare än vanligt. Tog ut Nemo på en promenad medan Dorado åt lite havre. När jag gjort iordning Dorado och kom ut på ridbanan så var det mörkt. Trist. Gillar inte höstmörkret. Tände strålkastarna men det är inte samma sak, inte samma känsla. Hoppade upp på Dorados rygg och bara njöt av att få sitta där, det känns så hemma.

Skrittade fram våra 20 minuter. Långa, fina kliv. Så kul. Idag tränade vi hörnpasseringar. Han klarar dem nu i trav, runda, fina hörnpasseringar. Han är mjuk och otroligt fin att rida just nu. Bara njuter. Galopperade lite efter spåret. När jag sedan skrittade av så konstaterade jag att han varken snubblat meller tappat bakdelen en enda gång under passet. Helt otroligt! Känner mig som i ett rus :D

Det har varit en händelserik helg. Min kompis Kristina har fått en liten son, fick ett meddelande när jag var på väg till stallet i morse. I går fick jag veta att min barndomskompis Erik äntligen förlovat sig med sin Karin. Min hovslagare hemma i Kalix rider westernridning och bestämde sig hastigt att starta i en dressyrtävling. Han ringde igår och ville har lite hjälp med att läsa programmet samt för att få lite tips. Idag firar vi Emmes första födelsedag. Hon fyller egentligen år på onsdag men vi firar lite i förväg. Just nu håller jag på att tvätta, har den senaste timmen suttit med hjärtat i halsgropen medan jag kollat på VM i hoppning. Hade aldrig kunnat gissa att Rodrigo skulle få stå på sidan om pallen. Eric Lamaze är sååå snygg ;D

Dorado blir bättre för varje dag som går. Jag hade ut honom på töm i fredags. Han såg fin ut, pigg, glad och allert. Skrittade iväg till ängarna i Jölmesta igår. Där travade jag lite och lät honom även galoppera lite. Det tog Dorado på fullt allvar. Han kastade sig iväg, riktigt hörde hans glädjetjut. Jag hade fullt upp med att sitta kvar. När jag äntligen fick stopp så frustade han glatt. Vi skrittade hem och jag lärde honom att han kunde ta moroten från handen när jag sitter på. Tyvärr blev det så att han stannade hela tiden och tittade upp mot mig. Snacka om att vara lättlärd :D

I morse tog jag ut honom på töm och tappade jag nästan andan när jag tittade på honom. Han har ett riktigt bra påskjut och arbetar som aldrig förr. Jag bara älskar min häst! Nu kommer allt att bli bra ska ni se!

Hade bestämt mig för att göra en rejäl uppdatering av min blogg idag. Känns som att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Satt med handen runt mysiga lilla Nemo (som nu för övrigt inte är mysig alls, bara äcklig) när jag känner att det kittlas på armen. Tittar ner på min hand, studsar upp från soffan samtidigt som jag greppar tag om telefonen som ringer. Skakar handen desperat, svarar i telefonen och springer som en galning mot toaletten. På min arm kryper en svart fästing. Jag som kommer från den delen av landet som är helt befriad från fästingar har fortfarande, mer än 5 år senare inte vant mig vid de små äcklena. Panikslaget skriker jag till stackars Moa som hänger kvar i luren och hör den smått desperata Nina prata med henne. Försöker skaka loss fästingen, men den vägrar. Jag ser framför mig hur den suger sig fast och får total panik. Hinner rycka loss en bit toapapper och skrapar loss fästingen och hänvisar den ner i toastolen. Andas ut och försöker samla mig för att prata med Moa. Stackarn.

Det har regnat hela natten och exakt hela dagen. Kom tidigt till stallet eftersom vår orienteringsdag avslutades tidigare. Dorado kom springande när han äntligen hörde att jag ropade på honom. Han såg så glad ut. jag hade en morot i fickan, han fick den och jag strök honom i pannan. Älskade vän.

Lät honom äta lite av sin middagsmat. Har köpt djävulsklorot, Dorado slukar örterna med hull och hår. Underbart gott godis :D Ska även ladda upp med dubbel dos E-vitamin för att hjälpa Dorado att återhämta sig.

Gjorde honom iordning och tog med honom ut på den blöta ridbanan. Jag vill ha ridhus. Skrittade fram länge, länge. Tränade på halterna, har fått order att göra halt...ofta. Jag gör som jag blivit tillsagd. Börjar bli bra på det. Men vad gör man inte för att få ordning på sin kuse. Han kändes lugn, avslappnad och otroligt mjuk. När jag lät honom trava så var han så otroligt samarbetsvillig. Jag galopperade lite och kände lyckan rusa genom kroppen. Allt känns riktigt bra just nu, det verkar även Dorado tycka. Han är inte det minsta motsträvig, han skrittar på utan att gå och bromsa. Skrittade av efter vägen som går till tågrälsen. Stod där och kollade när Stockholmståget passerade framför mulen på Dorado. Han verkar gilla tåg.

Nu tror jag att jag har berättat om allt som hänt. Sov gott mina vänner.