Tog ut Dorado på töm igår för att se hur han rörde sig efter den intensiva behandlingen i tisdags. Kände att jag hade lite ont i magen och att oron fanns där och riktigt gnagde. Det visade sig vara helt i onödan. Skrittade fram 20 minuter. Han trampade på med ett övertramp som jag inte sett på över ett år. Kände att jag lugnade mig lite. Manade på honom i trav. Han kastade sig iväg i värsta glädjeskuttet. Skjöt rygg, hoppade och studsade. Hela hästen bara sprutade av glädje och nyfunnen energi. Jag skrattade och kände mig otroligt lugn. Lät honom galoppera och han arbetade glatt på. Vilken lycka! Kanske jag får tillbaka en del av den gamla Dorado trots allt.

Idag var det viltskav till lunch i matsalen på jobbet. Det är nog första gången. Tror kocken hört att pappa skjutit en älg i lördags och firade hans födelsedag med att tillaga viltskav. Grattis älskade pappa!

Pappas vovve Lova hälsar på den älg hon haft ståndskall på i 45 minuter och som pappa fällt på första skottet. Bra jobbat pappa!

Det var ett otroligt givande besök hos equiterapeuten som Dorado och jag gjorde i tisdags. Jag hämtade upp min kollega Irmeli halv sju på morgonen och vi åkte ut till stallet. Fodrade hästarna, gjorde Dorado iordning och lastade honom sedan för avfärd. Det var mycket närmare än vad vi trodde.

När vi väl var på plats möttes vi av en helmysig människa. Det var Dorados nya kompis, Caroline. Hon samarbetar med Dorados veterinärkompis Florian. Dorado har lite konstiga kompisar, den ena bara sticker honom och den andra viker honom nästan dubbel. Det roliga är att han snällt går med på deras behandlingar och tycker att de är bland de bästa vänner man kan ha. Jag förstår honom egentligen, att de är så bra vänner. De gör honom aldrig illa eller är taskig med honom, de vill precis som jag, bara hans bästa.

Jag lastade Dorado ur vagnen och tog in honom på mottagningen. Vilket härligt ställe; rent, snyggt och var sak på sin plats. Jag är svag för sådant ;D Lite smakprov.

Vet inte om det egentligen fanns någonting som inte var fel på min lilla häst. Det var mycket för Caroline att göra och vi har nu inlett ett samarbete som kommer innefatta många, många behandlingar. Dorado kommer att gå igenom ett par intensiva behandlingar för att sedan bli behandlad kontinuerligt hela sitt liv.

Hon började att känna igenom halsen, den som jag fortfarande anser är problemet. Hon tittade intensivt på den trasiga halsmuskeln, kände noggrant över hela halsen. Kastade undan manen och hittade fler fel. Jag var vid det här laget helt kallsvettig. Kotorna c1, c2 och c3 behövde lossas. De var omgivna av muskler som kompenserat för det onda och ställt till om möjligt ännu mer problem genom sin kompensation. Hon var noga med att visa mig vad som var fel. Hon bad mig titta på Dorados mankam och frågade om jag kunde känna någonting som inte stämde. Jo, det kunde jag. Har känt det länge, mitt på halsen i diagonal med den avslitna halsmuskeln har han som ett hål. Han tappade hastigt sin hingstnacke i samband med att han blev skadad. Nu har han fått tillbaka den, tack vare Caroline. Hon fick efter ett antal försök allt i halsen att ge med sig. Hon begav sig längre bakåt. Båda bogbladen var låsta. Det gick dock snabbt att lossa dem. Hon pratade om c7 och att hon löst det problemet. Hon fortsatte ännu längre bakåt. Konstaterade att jag förmodligen behöver stoppa om sadeln, han musklar sig ojämt. Kunde dock inte säga ifall det var sadeln eller den långvariga bakbenshältan som ställt till det. Jag kommer dock att stoppa om sadeln för att undvika att det är en så enkel sak som kan ställa till det. Hon arbetade sig mot bakdelen. Där lossade hon båda SI-lederna och försökte sig på kotan L6. Den gick dock inte att rubba så den ska hon på mer nästa gång.

Det var även många småsaker som hon fixade och pratade om att fixa vid ett senare tillfälle. Kommer dock inte ihåg allt hon sa.

Puh, det var allt från vårt besök, tror jag...

Har packat vagnen och gjort Dorado redo. I morgon bär det av till equiterapeuten i Köping. Den kvinna som Florian rekommenderade. Jag mejlade henne igår och idag ringde hon upp mig. Hon lyssnade noggrant på mig och ville ha oss dit redan i morgon. Känner mig nervös och orolig för vad hon kommer att hitta. Hoppas hon kan hjälpa min fyrbenta vän. Vill veta vad det är som är fel.

Nu är det länge sedan jag har bloggat. Jag har varit ute på ängarna och travat runt lite igår. Det var kul men det bästa var ändå på vägen dit och på vägen hem. Då måste man gå förbi en hage med tjurar. Amiga vill alltid att jag ska gå så fort förbi. Jag vill stanna och titta. De påminner mig om mitt liv i Spanien. Den här gången var speciell. När vi gick hem så lät Amiga mig stanna vid tjurarna för att titta på dem. En av tjurarna vågade nära och jag försökte att gå närmare för att sträcka mig över staketet och lukta på honom. Då fick Amiga nog, hon verkar så rädd för tjurarna. Hon beordrade mig att backa. Anledningen till att jag säger att hon beordrade mig är för att Amiga pratar svenska med mig när hon gullar och myser. När jag däremot gör någonting riktigt bra eller när hon beordrar mig så använder hon spanska. Det är kul tycker jag. Vet inte om hon ens tänker på det. Hon vill nog bara att jag ska fatta att det hon säger är viktigt, så att jag verkligen ska förstå.

Hasta luego.

//Dorado

Rustad till tänderna med Ulrikas klass 3 fälttävlansskyddsväst, hjälm och tjocka kläder hoppar jag upp på Dorado. Hade lovat honom en uteritt. Jag hade lovat att vi skulle galoppera på ängarna i Hjölmesta, var dock så pass klok att jag förmådde mig att tänka om. Jag skrittade honom bort till ängarna. Väl där lät jag honom trava. Han travade lugnt och jag kände suget i bettet. Han kändes som min vanliga Dorado. Vågade dock inte slappna av, var hela tiden beredd på att jag skulle få göra en kullebytta över halsen på honom. Har gjort det så många gånger nu att det känns som att det hör till ett vanligt ridpass.

Plötsligt försvann suget i bettet och han började att bita sig fast i högersidan. Han blev ovillig och fattade galopp på helt eget bevåg. Jag lät honom galoppera. Han orkade inte långt innan han bröt av till skritt. Vi skrittade hem igen.

Känner mig förtvivlad, vet inte vad det är som är fel på min häst och det värsta av allt är att ingen annan vet det heller.

Har inte orkat blogga men nu tar jag tag i det. Hade ut Dorado på töm i fredags. Han var inte halt, kändes dock ovillig men jag tänkte att han kanske bara behövde få röra på sig. Hans mage var som en ballong och det kändes inte rätt. Jag drev på honom, lade ut lite bommar och han gjorde sitt bästa. När han äntligen bajsade så kom allt, han var otroligt gasig. Det var skönt att det släppte. Krävdes inte mycket. När jag tömkört ett tag så viker sig plötsligt framknäna och han ramlar i backen. Han kommer upp lika snabbt och fortsätter att trava som att ingenting hänt. Jag blir till mig av oro och tar snabbt in honom till skritt. Han skrittar glatt på, fiser och frustar. Manar på i trav, måste kolla ifall han haltar, det gör han inte. Plötsligt tappar han bakdelen. Han lyckas hålla sig uppe. Jag tar in honom, sätter fast tömmarna i gjorden och leder ut honom från ridbanan. Hämtar Nemo och vi går en sväng efter vägen. Ringer mamma, känner mig uppgiven. Förstår inte vad det är som är fel på min häst. Vill att han ska få vara frisk, vill att han ska få vara så som han var förut.

Vill börja som alla andra PRE-bloggare, att blogga om det mest fantastiska i vår lilla värld. Vill visa klippet på Fuego den fantastiske, han som tagit världen med storm. Släng dig i väggen Jan Brink med uttalanden om att PRE hästen bara är en köttbulle med ben. Du kan gott sitta där på dina halvblod och känna att du hör hemma där, för det gör du. I mina ögon är du däremot inte längre värd att beundra. Har svårt för sådana som uttalar sig snöpligt om PRE-hästen. Vad jag funderar på är ifall de ens vågat sig på att sitta på dessa underbara och känsliga skapelser. Medan jag fortsätter fundera på detta så vill jag låta dig njuta av denna video. Se och lär mina vänner. Ett stort TACK till Maria Eriksson som öppnade mina ögon för denna hästras för så många år sedan då Furtivo anlände till henne och min dröm om en egen PRE häst började.

http://www.topiberian.com/index.php?option=com_seyret&Itemid=67&task=videodirectlink&id=1542&lang=es