Idag tog jag en fika på Markan och firade att semestern kan börja. Efteråt for jag till Milla och firade hennes födelsedag. Jag älskar att fylla år så det var synd att det inte var min födelsedag. Jag har hört att det finns de som vill sluta fylla år när de blir äldre. Varför vill man det? Låter jättekonstigt i mina öron :)

Det har varit en tuff vår på många sätt så det känns skönt att falla in i ett annat tempo i fem veckor. Det var ett dråpslag att måsta låta Dorado somna. Han var verkligen min bästa vän. Det är tur att jag har min vapendragare Nemo med mig ;) Jag har inte själv varit så kry alla dagar. För att göra mig själv lite gladare så köpte jag mig min drömbil, en longboard och värsta coola cykeln. Längtar till söndag. Då kommer vi att åka hemåt och jag får då äntligen glida fram på min coola turkosa cruisingcykel.

Ibland kommer man på krokiga vägar i livet, det är någonting som jag lärt mig genom åren, låter som att jag är supergammal. Min vår har kantats av små så kallade farthinder längs vägen. Har hela våren haft dåliga blod- och järnvärden. Jag har haft en rygg som plågat mig så jag inte kunnat sova ordentligt. Jag har sovit två timmar sedan varit tvungen att vara uppe och röra på mig i två timmar för att få smärtan att lätta och efter det kunnat somna om. Strax efter jul så upptäckte jag en knöl i mitt bröst. Tänkte inte så mycket mer på det. En månad senare så hade jag ytterligare en knöl och bara några veckor senare så kunde jag känna två till. Jag nämnde detta lite i förbifarten till min mamma och för två månader sedan så bestämde jag mig i alla fall för att kolla upp alltihopa. Ringde till lassa och fick en tid redan två dagar senare. Var in och gjorde en mammografi. Fick även göra ultraljud och biopsi. Med humöret på topp och en aning ömma tuttar ;) lämnade jag kliniken och ramlade in i min vardag igen. Fyra veckor senare fick jag ett brev om att jag skulle komma in för ytterligare provtagning. Jag åkte dit och det visade sig att jag skulle få veta provresultatet. Det hade stått fel i brevet. Jag kommer inte exakt ihåg vad läkaren sa. Jag kommer bara ihåg att jag är frisk...just nu. Den knöl som jag känt först, den som under hela våren vuxit hade vuxit ytterligare ca 1,5 centimeter när jag kom in på kontroll. Jag måste hålla koll på knölen eftersom den växer ut mot lymfkörtlarna under armen.

Denna vecka var jag i kontakt med lassa igen. Knölen har inte slutat att växa och den gör så fruktansvärt ont. De rekommenderar mig att ta bort den innan den blir någonting annat än godartad. Jag tänker dock låta sommaren gå. Jag ska ha en sista sommar med ett välskapt bröst. Det tycker jag är en rättvis överenskommelse. Jag tror att jag har bestämt mig för att låta dem skära i mitt "friska" bröst för att först och främst få bort det som gör så fruktansvärt ont. Sedan är det ju bra att ta bort för att kunna ha koll på vad som finns där under.

Livet knuffar en i olika riktningar under olika år i ens liv. Jag har fått en liten tankeställare. Det kan behövas ibland. Inte för att jag inte lever mitt liv till max. Nej, tvärt om. Man ibland kanske jag behöver tänka igenom vad det är jag behöver prioritera :)

Kanske låter som ett ledset inlägg men jag är inte ledsen. Det gäller bara att göra det bästa av situationen. Inte att glömma att jag i 98 mil ska få prova min nya bil och att jag senast måndag äntligen kan sitta på min älskade cruisingcykel igen. Jag kommer dessutom satsa tid på att träffa mina älskade föräldrar och mina gamla vänner. Men det viktigaste av allt: Att få känna en len hästmule mot mitt ansikte :) Det är livet!