Ligger i sängen och lyssnar till hur det börjar att blåsa upp till oväder ute. Vinden har ökat och grannens vindspel söver mina trötta ögon. Jag älskar vindspel, de låter vackert men de är ändå kusliga på något sätt. De passar in tillsammans med oväder. Åskan mullrar ute till havs och det tar nog inte länge innan den är här. Älskar åska. Synd att jag är så trött. Vill vara vaken. Vill inte missa åskovädret eftersom jag inte fått uppleva något sådant ännu denna sommar. Det hör ju sommaren till :) Det är inte en riktig sommar förrän jag fått mitt riktiga oväder.

Skärgårdslivet är underbart! Jag var ut med min bästis till en annan kompis i Luleå igår. Vi stannade över eftersom vi intagit en och annan öl. Vi hade supertrevligt och solen stod högt på himlen hela dagen och kvällen också för den delen. Vi badade i havet (inte frivilligt men det kommer längre ner i inlägget), badade bastutunna och käkade gott.

Det roligaste på hela dagen var när vi startade vattenskotern. Jag är en sådan som går igång på adrenalin och sådan är även killen som körde. Jag bara tjöt av glädje och peppade honom till det ena stuntet efter det andra.

Ready for takeoff!

Jippi, vad fort det går! 

En slank han hit... 

Farten var lite hög och chauffören tappade kontrollen. En slank han dit... 

Och en slank han ner i diket!  Just här blev fotografen väldigt på med bilderna :) Vi flög av och allt jag hann tänka var: Skit, mina solglasögon! Allt gick väldigt fort och med några snabba simtag kunde vi båda snabbt nå vattenytan.      

Jag simmade mot båten och tjöt av skratt medan min kompis desperat försökte hitta sina foppatofflor. Det var varmt och skönt i vattnet konstaterade jag när jag väl låg där. Hängande i repet till ankaret fortsatte jag att skratta och skrika ut min förtjusning över hela situationen. Jag gjorde ett dykförsök för att hitta mina solglasögon men det var kört, de ligger nu på havsbotten tillsammans med min ena lins. Hoppas någon stor gädda hittar dem och har användning för dem denna helt fantastiska sommar. Fortfarande skrattande hängde jag i repet och kunde knappt andas för att adrenalinet pumpade så. Chauffören hittade sina tofflor och med en i varje hand simmade han mot vattenskotern som snällt väntade lite längre bort. Han plockade upp mig och så bar det av igen. Sjöblöta men överlyckliga. Hur kul kan det vara att åka fort? Ja, det går inte ens att beskriva  den känslan. Vad kallas såndana som jag? Adrenalinjunkie? Jo, jag skulle tro det. Living on the edge.

Jag var en av de första som vaknade i morse. Gick ner till klipporna och lyssnade på vågskvalpet. Älskar ljudet av vågor som slår mot strandkanten. Det var mulet men varmt, det tog dock inte många timmar innan det var strålande sol igen.

Det händer så mycket och jag hinner inte blogga någonting. Jag var i väg med Nemo till veterinären tidigare i veckan för att han skulle få sin vaccinationsspruta. Det är en upplevelse varje gång han får sin spruta. Det händer alltid någonting. Veterinären var så gullig, hon konstaterade att det var roligt att turister hittar in till dem för att vaccinera sina djur. Jag tänkte för mig själv att hon inte kommer att tycka det länge till. Mycket riktigt.

Nemo visade minsann vad han var kapabel till. De fick hämta assistans. Han spottade, fräste, morrade och visade varenda tand i den lilla munnen. Han var så arg när de nöp fast honom att han tuggade fradga och kissade på dem. När de stack sprutan i honom gav han bara upp och jag så i hans blick att han var knäckt, helt olycklig. När allt var klart släppte alla spänningar och han sket ner sig. Jag packade snabbt ihop alla grejor och sa hej då. Vad tror ni de sa när jag lämnade lokalen? Jag har ingen aning men jag tvivlar på att de tycker att det var så roligt att turisterna hittar till dem för att vaccienra sina små, söta hundar. För denna lilla söta, han kan lätt bli ett riktigt monster.

Nemo söker fortfarande ingen kontakt med mig och han sover inte med mig på natten. Han är arg, sur och tvär. Verkar som att det kommer hålla i sig ett tag. Men det är smällar man får ta.