Tag en stor kastrull.
Fyll ungefär halva kastrullen med vatten.
Salta vattnet. Sätt även en stänk vitpeppar.
Lägg i en knorr vegetarisk buljongtärning.
Skala och skär så många potatisar som du vill ha. Skär dem i bitar.
Skala och skär palsternacka samt morötter i skivor. Jag tog två av varje.
Skär skivor av purjolök.
Skär rotselleri i bitar.
Skär en lök i skivor.
Ta två vitlöksklyftor. Skär dem i skivor.
Lägg i sockerärtor. Dela dem gärna innan du kastar i dem.

Allt detta rör du ihop i det vatten som du kokat upp.

Blir supergott och garanterat vegetariskt!

Men jag har aldrig provat på det förut. Tänkte nästan säga att det är positivt. För alla vet ju att det är bra att man vågar prova på nya saker. Att däremot gå till sjukgymnasten och få elstötar i ryggen för att dämpa sin onda ischiasnerv utan att bli det minsta lilla bättre verkar helt onödigt. Någonting som dock är ännu mer onödigt utöver denna åkomma är att dra på sig ett ryggskott som grädden på moset. Jag har med andra ord gjort det ordentligt denna gång. Gu, vad sjukgymnasten kommer att bli imponerad när jag kliver in till honom på onsdag. Men om man ändå ska måsta gå dit så kan man ju se till att få valuta för pengarna :D

Men som vi alla vet så är den bästa medicinen mot ryggont att röra på sig...typ hela tiden. Det tänkte jag göra. Ska börja min lördag med en ordentlig storstädning!

Tänk så roligt man kan ha när höstskörden är klar! Snacka om att ha roligt på jobbet :)

När jag kom ner till lösdriften idag så blev jag så rörd att det nästan kom en tår. Personalen hade halmat upp ordentligt i lösdriftshallen och alla hästarna var på plats för att mysa i halmen. Gick fram till Cielo. Han såg så nöjd ut där han stod med halm upp till knäna. Jag lade på honom grimman och kände mig så taskig när jag tog honom ifrån allt det roliga. Han följde dock snällt med och jag tog med honom till stallet. Ställde honom i en box som står lite ensamt så det är lugnt och skönt för honom trots att det finns 13 andra hästar i stallet.

Jag borstade och putsade länge, länge. Glansade manen och svansen medan han njöt av att slicka på sin saltsten. Jag tog på honom grejorna och efter att inte ens haft på honom träns på tre veckor så kändes det spännande att se hur det skulle gå. Hade bestämt mig för att tömköra runt zonen förbi hingsthagen. Det var helt onödigt att känna sig ens det minsta nervös. Cielo hade koll på läget och gjorde snällt som han blev tillsagd. Jag är så stolt över min lilla häst. Han är verkligen det bästa jag har. Att han dessutom börjar att se ut mer som en häst, en riktigt vacker häst, värmer mitt hjärta mer än någonting annat.

Tå ja såk i annons att ni sökte vinskspråkiga brästen, dänkte ja, joppet är mitt! Ja har pra meriter sen titikare, nu ja räkna tom:

I morgon ska jag lägga upp slantarna och äntligen få ordning på både bromsar och fönsterhiss i Mavericken. Det är dyrt och väldigt tråkigt att lämna bilen till verkstan. Speciellt när jag inte tagit sönder den själv. Den som får för sig i fortsättningen att skada honom kommer att få med mig att göra.    Nu kommer allt, jag menar allt att polisanmälas. Inga trasiga oljeslangar, rykta bromsslangar, inbrottsförsök, ölburkar över hela bilen, tandborstar under vindrutetorkarna eller annat skit som hängt på honom att tollereras. Nu är det nolltollerans!

Min blogg har inte handlat om så mycket häst på sistone. Den är mer en reklampelare för Norrbotten   Så jag fortsätter med ytterligare ett inlägg för att lyfta fram de norra delarna av landet. Pappa började älgjakten i måndags. Han har med andra ord försvunnit under jord. Brukar vara svårt att få tag på honom och råkas han svara i telefon så viskar han så man hör inte vad han säger. Det är samma varje år. Bjuder på en talande film.

- "Hunden verkar mer intresserad av att plocka bär" Klockren!

Kraschlandade tillbaka i vardagen. Tänk vad snabbt det kan gå att bryta semesterlunken. Dagarna springer fram och jag har ännu inte hunnit packa upp väskorna från Norrlandstrippen. Måndag och tisdag spenderade jag på Stömsholm med näsan i böckerna. Måndag handlade om foder och i tisdags var det dags för sjukdomar. Bara grottar ner mig i sådant, det är så intressant. Att vara på Strömsholm och plugga är verkligen min melodi. Känner mig så otroligt inspirerad och känner mer och mer för varje gång jag är där att jag nog skulle blivit någonting helt annat när jag blev stor. Samtidigt som jag är lite försiktig med att mixa nytta med nöje.

Jag har massor med tavelbeställningar på gång och tänkte måla och måla och måla i helgen. Det känns även det otroligt inspirerande. För varje gång jag haft ett långt uppehåll från att måla så blir jag lika osäker på ifall jag ska kunna få ner någonting på duken. Tänk om jag bara inte kan längre. Skitläskigt.

Jag har hela veckan varit tvungen att vårda min ömma arm. Blev stucken av en geting och hela överarmen svällde upp. Jag har med andra ord blivit stucken av fyra olika getingar under en veckas tid. Helt otroligt. Jag som anser mig vara en djurvän. Jag äter inte kött, jag räddar maskar som ligger på vägen, jag hoppar över sniglarna i skogen om jag håller på att trampa på dem och jag lyfter nyckelpigorna tillbaka till rosenbusken så de kan hoppa från ett löv och flyga iväg. Trots mina ansträngningar verkar jag just nu förargat djurvärlden. Detta har gjort att jag börjat att få en förståelse för de som springer iväg och skriker när de ser en geting. Förut stod jag stilla på samma ställe och himlade med ögonen. Det är inte någon bra lösning på problemet. Hädanefter kommer jag att göra som alla andra, jag springer för livet. Det är inte värt att bli stucken. Det gör verkligen skitont. När det gått tre dagar och armen bara svällde upp mer och bara blev rödare sökte jag desperat efter en lösning på problemet. Hittade i en låda den kräm jag fick av Thailändska doktorn. Fick den när jag blivit biten av en apa. Skulle smörja på den på såret. Tog tuben och gnuggade in armen. Vaknade dagen efter med en vit arm som knappt kliade alls. Nu är det helt borta. Bra grejor ;0)

Resan hem till norr gjorde gott. Träffade mina föräldrar samt mina vänner. Jag blev avgiftad från telefonberoendet och känner mig glad och positiv igen. Jag har fortfarande hemlängtan och jag tror minsann att en del av mitt hjärta stannade på plats i den glänta jag har hemlig med min morfar   .