Ska skriva ett inlägg men allt rullar på i ett rasande tempo och jag är så trött att jag sover stående. Det händer saker hela tiden och ska försöka sammanfatta när jag har tid att sätta mig ner.

Jag försökte idag att läsa "I kroppen min". Klarade det inte. Det är en alltför plågsam läsning. En läsning man kan relatera till kan ibland bli alltför nära. Jag kan inte förmå mig att öppna mitt hjärta och släppa in fast jag vet att jag borde. Det kommer för nära inpå och jag blir ledsen. Men mest arg. Varför?

Jag har lärt mig att livet är skört. Man måste våga leva, varje dag. Man måste våga ta steget att uppfylla sina drömmar. Våga leva sina drömmar. Våga ta in dem medan de är här. Man måste våga vara en del av drömmen, samtidigt som drömmen behöver bli en verklighet. Man måste förstå att ens liv inte är ett epos, man är ingen hjälte, inte heller någon övermänniska. Man styr själv över sitt liv, sina handlingar och sina drömmar. Det är viktigt att förstå. I mina drömmar är Mitt liv, Mitt epos. Jag är där en hjälte, en övermänniska. Mig styr ingen, jag lurar ödet och blir ansvarig för mina handlingar och mitt öde. Jag väljer min egen väg och denna gång ledde vägen mig hit. Nu är det upp till mig att ta tillvara på alla de dagar jag har här. För vem vet, helt plötsligt kanske jag inte är en övermänniska längre. Någon annan styr och jag dansar likt en marionettdocka i Guds händer.

Sommarpratare Kristian Gidlund berättar om sin resa. Att vara 27 år och drabbas av stora C. Ta en paus, stäng dörren och låt honom dela sin historia. Du kommer inte ångra dig.

http://m.sverigesradio.se/artikel/5543363?programId=2071

Var ut till pojkarna. De var så mysiga. Vi bara kelade och kelade. trots att himlen öppnade sig så kunde jag inte slita mig. Mina underbara pojkar.

Det är otroligt kvavt. 23 grader varmt och tryckande luft. Sent på eftermiddagen började det att regna. Blev inte svalare för det, blev ännu värre. Jag bestämde mig för att sätta ihop min hurts som jag köpte på Ikea. Sagt och gjort. Svetten lackade redan innan jag fått upp paketet. Drog av mig brallorna och skruvade snabbt ihop möbeln. När jag skulle lägga på sista skivan så lyckades jag (ingen aning om hur) trycka låret mot möbeln och klämma huden mellan skivan och bakstycket på möbeln. Jisses, vad det kändes! Det svider ännu och samlas mer och mer blod i en snygg utgjutelse. Bra jobbat.

-Titta Cielo. Det är inte farligt. Det är hur kul som helst!