Idag var det dags. Kändes det som. Dirigerade Henrik att hålla i en matbytta och trots att han var en aning nervös så ställde han sig snällt och matade hästen. Jag drog på longergjorden så jag skulle kunna hålla i mig i någonting ifall det skulle barka iväg.

Först hängde jag. Det gick bra. Kastade över benet. Det gick bra. Hängde helt över honom. Han brydde sig inte. Kastade över benet och vips så satt jag på plats. Satt ett litet tag och klappade honom. Det enda hästskötaren sa var:
- Kliv av nu, det är snart slut mat i byttan.
Jag gled av och hoppade sedan upp igen. Lika odramatiskt även denna gång. Det hade jag faktiskt inte förväntat mig av Cielo. Hade förväntat mig ett hål i taket :D Men han slutar aldrig att förvåna, min vackra svarta. Oj, vad jag älskar min lilla baby.

Det passar minsann inte med pälsglans och dofta gott på Libero. Han vägrar! Efter att han slitit av kedjorna på stallgången bit för bit så gav jag upp. Ett tag... Tog ut honom på ett ordentligt longeringspass. Han fick jobba så svetten lackade. Tog en promenad efter vägen. Det var läskigt. Allt som inte tillhör vår gård är läskigt. Om du frågar Libero. Han följde dock snällt med trots att han fick gå och blåsa med näsborrarna hela vägen. Han tittade dessutom väldigt oförstående på mig eftersom jag verkade aningen oberörd av alla tigrar, lejon, krokodiler och geparder. Väl tillbaka i stallet var han alldeles trött. Då orkade han inte bry sig om att han fick lukta tjej. Jag glansade massvis bara för att. Jag sprayade och sprayade till nästan hela hästen var halkig.

Nu blir det ett avbrott i stallfixet. Sitter i bilen på väg till Happis medan Henrik och Isak åkte åt andra hållet. De ska på kalas på Leos lekland. Lyllo Henrik :D