Jag fick jobba Libero i nästan en timme på lina innan han kunde lugna sig. Gjorde den ena övningen efter den andra men han var så pigg och glad över att få sprattla runt på en volt så han ångade på i flygande fläng. När han äntligen lugnade ner sig så tänkte jag först avsluta men kom plötsligt på att han skulle få galoppera lite. Dum idé. Libero blir otroligt stressad av att galoppera. Trots att jag bara lät honom galoppera några steg så tar det sedan många, många varv på volten innan hans trav blir normal igen. Samtidigt så måste jag få honom att klara sin gångart. Det är bara att fortsätta träna. Det kommer att bli bättre. Allt blir bättre när man gör det nog många gånger.

När jag öppnade dörrarna till stallet så tittade Cielo chockat på oss. Libero ångade som en hel bastu. Putsade mina pojkar, fyllde hönät och mockade en sista gång inför natten. Sedan tog jag med mig grejorna, släckte och önskade dem en god natt. Å, vad jag älskar mina hästar. Skulle inte byta dem mot allt guld i världen. Det blir man inte lycklig av men hästarna, de gör mig lycklig.

Det är precis vad det blev idag. Bestämde mig för att ta med Cielo på kvällspromenaden. Henrik tog Nemo och jag tog Cielo. Cielo bestämde tempot och när vi kom hem så var vi helt svettiga. Alla, utom Cielo. Han visade vilken vägvinnande skritt han har. Det har inte vi andra.

Har nu fått i mig middag och hunnit vila min mätta mage på soffan. Ska klä på mig och gå ut igen. Libero ska få en longeringsrunda innan kvällsnattning.

I fredags var jag med Mavericken till Bilprovningen. Hade inga förväntningar om att han skulle gå igenom besiktningen, för det gör han aldrig. Men som en klok person skrev till mig på FB; vad gör man inte för att få köra en cool bil. Sant. Mavericken är inte bara cool, han är min vän och när han är ledsen eller har ont så gör det ont i mig också. Denna gång fick jag en rejäl chock när jag kom till besiktningen. Mavericken gick inte igenom, av den "simpla" anledningen att draget var löst. Muttrarna har lossnat. Någonting som inte ska kunna hända. Besiktningsmannen konstaterade att det var rent slarv av bilfirman som monterat draget. Jag blev ledsen i hjärtat eftersom jag vet att det låtit konstigt i säkert ett år och jag har trott att det är hästtransporten som låter. Jo, jag har lagt på hästtransporten på mitt trasiga drag. Däri sitter chocken. Jag har utsatt mina pojkar för livsfara varje gång jag lastat in någon av dem i transporten. Känner mig som världens mest usla hästägare. Att inte fatta att det är någontign fel på bilen och därför utsatt dem för någonting som jag inte ens längre vill tänka på. Många tankar har snurrat i mitt huvud och när jag åkte från bilprovningen var jag helt knäckt. Spyfärdig. Besiktningsmannen var snäll och var bara glad att det gått bra för Brunte. Han ville att jag skulle lämna in bilen där de monterat draget och be dem göra om och göra rätt. Inte lätt eftersom den bilaffären blev kvar i Västerås när jag flyttade.

En sak är jag säker på och det är att jag kommer aldrig mer att köpa en bil på det företaget där jag köpt Mavericken. De säger ifrån sig allt ansvar och hänvisar bara till att draget gick igenom när de besiktade det i Västerås.