Kotten har fått sig två nya tröjor. Tant Ingemo har stickat.

Håller mig inomhus...

I går var vi på besök hos läkaren. Jag hade en tid och Kotten hade en. Jag var först ut. Det gick toppen. När kroppen och knoppen känner sig redo så är det fritt fram att kliva upp på Libero igen.

Sedan var det Kottens tur. Han har vuxit nästan tre centimeter! Jippi! Allt såg bra ut och han uppförde sig exemplariskt. Fick beröm för sina långa ben. Jag förklarade att det är för att han ska se stilig ut på sin ponny.

Nu finns även Hugo med i trädet på familjens hus. Hitt i smeten.

Idag gled en hel balvagn gled in på gården. Bästa bonden levererade och lastade av vinterns hö. Så skönt att ha det hemma. Nu kan jag slappna av!

Min älskade lilla Kotte. Idag har du fått din första bok. Jag har valt den med omsorg men mest för att jag och din "storasyster" Emme älskar den.

Nu sover han äntligen. Han har sovit dåligt två nätter i rad. I går sov han flera timmar medan jag höll på med hästarna, det var riktigt skönt! Idag har jag däremot gått och gått och gått med vagnen men min lilla prins har varit klarvaken. Ska inte klaga, har fått massvis med motion och sett delar av byn som jag inte visste fanns.

Hela dagen har varit en enda strid. Gråt och ledset. Ville inte ha bröstet och efter många om och men med tips från google (hur klarade man sig innan internet?) fick jag lurat honom att äta.

Nu har vi båda badat oss och är redo för morgondagens läkarbesök. I morgon får jag veta om jag kan börja rida snart :) Hoppas, hoppas.

Så här glad blir man när mamma säger att vi ska leka med hästarna!

Och det förstår jag. Är väldigt glad i mina hästar och det går så väldigt bra med dem just nu. Cielo var först ut. Han stod vid grinden och väntade medan jag lade upp en bom på ridbanan. Tog med honom in och han blev först så besviken för att det var longering och inte löshoppning. Men efter viss övertalning och beröm för ett väl utfört arbete så blev han mer vänligt inställd till övningen som erbjöds denna dag. Han är så väldigt okomplicerad när det kommer till arbete. Det är skönt eftersom jag även har hans raka motsats i stallet.

Libero stod och väntade utanför ridbanan. Begrundade vad som utspelade sig där. Bommar är läskigt. Han förstår inte hur Cielo kan tycka att det är så himla kul. När det var hans tur började han med att springa runt på en volt i full fart eftersom det fanns läskiga vita snöfläckar både lite här och där. Inte ok! Fick gång på gång påminna honom. Stanna och vänta. Till slut gav han med sig och lyssnade. Tyvärr så förstörde jag allt genom att höja ribban. Tvingade honom att gå över bommen. Han vägrade. Kastade sig baklänges och skulle aldrig i livet närma sig den där bommen. Den skulle garanterat kapa benen på honom om han gick över. Efter att jag förklarat åt honom att det aldrig är bakåt som gäller hos oss så gick han framåt. Kastade sig över i full fart. Jag gav dock inte upp. Fångade in honom. Gick bredvid. Tog bommen i skritt gång på gång. Gick hur bra som helst. Släppte ut linan lite och tvingade honom att våga gå själv. Det var tufft, men han gjorde det. Och sedan gjorde han det flera gånger av bara farten eftersom han visste att godispåsen var med i min jackficka. Oj, vad bra det gick...till jag kom på att vi ska prova samma sak i andra varvet också. Då ville nog häststackaren bara bryta ihop. Samma procedur igen men efter många om och men så kunde vi longera över bommen även i detta varv. Blir så stolt över Libero när han gör saker som han från början anser vara alldeles för farliga. Han tillslut liksom intalar sig själv att han vågar. Det är respekt. För han gillar att arbeta, det är bara det att jag hittar på så konstiga övningar hela tiden. Libero gillar inte nya saker. Han gillar invanda mönster, rutiner som är samma samma varje dag. Det är hans melodi.

Matade Kotten och bäddade ner honom i vagnen. Tog en promenad i det underbara höstvädret. Kotten somnade direkt vagnen började att rulla.

Hämtade Libero och tog på honom grejorna. Han verkade lite nervös men jag nonchalerade beteendet. Hade bestämt mig för att idag skulle det ske och i mitt huvud skulle det gå perfekt. Det gjorde det, tills det inte gick perfekt längre. Idag var första gången jag provade att tömköra på egen hand. Det gick bra, ett tag. Plötsligt blev han superstressad och snurrade runt, backade och gjorde sig redo att dra. Hann bara tänka att jag måste vara snabb annars går det åt helvete. Han försökte att lyssna men huvudet ville inte riktigt vara med. Han började att forcera sig fram. Kastade sig runt och med tömmarna framme på bringan styrde han steget mot Cielo. Jag bestämde mig för att inte försöka lirka med honom utan gjorde ett bestämt stopp i stället. Och stopp blev det. Jag blev lika chockad som han. Han lyssnade! Och utan att flippa! Älskade Libero. Stod stilla med honom ett tag. Började sedan att försöka få ordning på tömmarna. Att stanna upp, se till att det blir stopp det är det bästa för Libero. Ger honom en tid för eftertanke. Det har inte fungerat förut. Han har bara i vild panik försökt ta sig vidare från punkt A till punk B utan att passera GÅ.

Jag tog honom tillbaka till ursprungsstället och började om. Lite på tå men lugnade sig snabbt. Bestämde mig för att gå nära honom, på sidan om. Bara använda en liten volt, försöka minska instinkten att fly. Då gick det bättre. Det gick att svänga och han vågade slappna av. Jobbade växelvis i båda varven tills dess att han var helt avslappnad. Med mycket beröm och lite godis kommer man långt. Får jobba honom så här ett tag så kanske det ger sig och jag kan släppa efter mer och mer.