Jag orkar inte ta i det. Inte skriva om det. Känns som att någon slagit mig hårt i magen och jag kramar Hugo lite extra mycket. Jag skriver i stället om gårdagens babysim. Lite lycka. Hugo var laddad, å så laddad. Han tyckte det verkade superkul att få hoppa i plurret med sina nya badbyxor. Blev nog lite besviken. Först var han förskräckt men sedan tyckte han nog att det var helt ok.

Hugo är supertrött. Ögonen står nästan stilla i huvudet. Han är nu nymatad, nybajsad och redo att sova. Emme har hjälpt till med kvällsbestyren. Hon har även bytt blöjan med det värsta bajslasset i mannaminne. Mamman höll på att baxna men Emme, hon stod pall.

-Men Nina, det luktar väl inte så farligt :)

När vi gick med barnvagnen ner till Coop så pratade vi om tjuvar och poliser. Självklart kom vi in på min farbror Gert, han är nu pensionär men har jobbat som polis. Emme undrade om han tagit många tjuvar? Hon pratade och reflekterade över namnet Gert. Tyckte det var fint. Låter som hjärta. Jag tyckte det var väldigt fint sagt och messade hennes reflektion till farbror polisen. Fick svar direkt. Han tyckte hon var en klok tjej :D

Hugo var så glad när vi skulle åka. Pratade och pratade med pappan när han var och lämnade oss på Kallax. Han var så taggad. Vi klev ombord på flygplanet och fick hjälp med bältet. Jag satte mig tillrätta och pang så slocknade babyn. Han sov hela flygresan och vaknade precis innan hjulen nuddade i backen. Han missade hela flygresan.

Vi gick till närmsta skötrum och bytte blöja sedan hämtade vi ut våra saker, köpte mat till mamman, klädde på oss och gick ut till bussen. Han somnade om.

Nu sitter vi på bussen. Världens gulligaste busschaufför hjälpte mig med bilstolen. Kotten sitter och studerar sina fötter och tittar då och då ut genom fönstret. Han tar storstan med ro. Har trots allt varit här förut, men då åkte han i mammans mage. Men det är ju nästan samma sak, bara lite ljusare.

[Bild]

I morgon kommer Kotten att flyga för första gången i sitt liv. Han kommer även att åka buss för första gången. Vi åker till Västerås. Ska bli kul att komma ner.

Fick åka lite längre på Libero i dag. Jag fick till och med trava något varv. Haha, vad läskigt obalanserad jag kände mig i kroppen. Vi red i båda varven och jag lät Henrik släppa ut linan och följde volten på egen hand. Libero är väldigt bunden till den som leder så han blir osäker när han plötsligt förväntas lyssna på den som sitter på ryggen. Jag bestämde mig dock för att det var mig han skulle samarbeta med och Henrik höll sig så osynlig som möjligt.

När jag sedan såg bilderna så konstaterade jag att jag har på tok för stor häst. Men vad gör man? Är bara att gilla läget. Blir bättre när jag tar på dressyrsadeln och länger ut stiglädrena. Och det kommer se bättre ut när Libero gått ner i vikt igen så inte magen typ hänger. Hoppas jag.

Efter Libero var det dags för lillebror C att få sig lite motion på lina. Han har börjat förstå syftet med longering. Idag lade jag dock varken sadel eller longergjord på honom. Han var genast mer allert.

När jag var klar fick båda hästarna flätat både man och svans. Vill inte att täckena ska skava sönder manen. Cielo har fått galet tjock och underbar svart, lockig man i sommar. Love it!

Jag tror det är svårt att föreställa sig. Men den lycka som lägger sig likt ett skimmer över en när man äntligen får sticka foten i stigbygeln och svinga benet över hästryggen. Lyckan kan bara en inbiten hästtjej förstå, en hästtjej som dessutom fått ta en alldeles för lång paus ifrån ridandet. Men nu bestämde jag mig.

Jag kastade på grejorna och upptäckte att jag inte hade några tyglar. Fick åka hem och hämta dem. När jag kom tillbaka så stod Henrik och longerade Libero. Stolt som en tupp stod han där i mitten. Libero jobbade på och de såg väldigt samspelta ut. Undra hur jag kunde ha så tur att jag hittade just Henrik? Det finns ingenting som får mitt hjärta att dunka så hårt som när han vill och vågar hålla på med hästarna.

På med tyglarna och kände på honom i lina. Henrik hade gjort ett bra jobb. Jag spände hjälmen, drog ner stigbyglarna och klev upp på pallen. Hängde över sadeln. Ingen reaktion. Satte foten i stigbygeln och svingade benet över ryggen. Lyckorus! Hjärtat bultade och jag landade mjukt i sadeln. Det var inte alls vingligt eller läskigt. Kändes ingenting i ärret och jag red runt helt adrenalinstinn. Älskade Libero, han var varken nervös eller rädd. Lite osäker men det var nog jag med. Å, vad jag längtar till i morgon! Hoppas denna dag är över fort.

På dagen stod solen högt på himlen och det var riktigt skönt ute. Passade på att fixa hästarna. De stod i solen och bara njöt när vi kom dit.

På eftermiddagen kom jag på att jag skulle baka bullar. Slutade med dubbel sats kokostoppar, en sats kladdkakemuffins, en mormors blåbärspaj och en sockerkaka med röda vinbär. Blev inga bullar men fick annat gott att fylla frysen med. Är en ny dag i morgon. Blir kanske bullar då, vi får se.

Kotten roade sig med att leka i babygymet, gunga babysitter och att vila i vaggan. Nemo har gjort det han är bäst på...att tigga.

Nu har Kotten badat. Ligger och sover i vaggan. Jag försöker få igång min nya iPhone eftersom den gamla som är bunden hos tre stängs ner i övermorgon. Så från och med i morgon kan förhoppningsvis alla ringa och smsa mig. Då har jag Telia, det enda som fungerar i de norrländska skogarna.