I förrgår startade vi Mavericken och styrde mot Svanstein. Där mötte vi alla underbara barn, ungdomar och kollegor. De var så nyfikna på Hugo. Speciellt år ett, de bara älskar bebisar :) Sötnosar. Var så roligt att träffa alla igen.

När vi var färdiga med besöket så åkte vi till Kalix. Besök på BVC stod på schemat. Kotten hade vuxit en centimeter och gått upp i vikt. Han var så glad och jollrade på med barnmorskan. Vi har verkligen världens goaste barnmorska. Hugo gillar henne skarpt.

Efter BVC åkte vi och hälsade på gammelmoster. Det var också kul :) Blev några timmar i bilen men en sovande och glad baby. Väl hemma så somnade han på stört.

I går var vi på babysång. Det var spännande. Hugo var den yngsta deltagaren men sjöng med efter bästa förmåga. Så glad och ögonen riktigt gnistrade. Älskade baby. Han tycker att mamma är så bra på att sjunga ;) Tur att jag har Kotten. Efter babysången var han helt slut och vi tog en sväng med vagnen. Var -10 och mamman frös. Inte Hugo. Han var nerbäddad i åkpåse, overall och stickade kläder utanpå sina vanliga kläder. Han sov som den prins han är. Lät honom sova i två timmar innan jag hämtade in honom. Inte ens kinderna var kalla. Bra grejor. Vi åkte iväg och handlade innan vi åkte hem. Där var pappan redan på plats. Han hade eldat och fyllt vatten till hästarna.

I går kom det ett inlägg på min FB. Det var en vän som uppmärksammat en gammal elev till mig i tidningen. Hon blev intervjuad och på frågan om vem som är hennes favoritlärare så fanns jag med. Det värmde mitt bröst. Jag blev glad, rörd och kände mig uppskattad. Jag kände mig glad som om man skulle vinna på lotto. Ungefär den glädjen. Jag tror att jag och Kalle från "Kalle och chokladfabriken" fick en gemensamhetsfaktor helt plötsligt. Glädjen i att få någonting man inte förväntat sig. Att någon uttrycker att det man gjort för dem betyder någonting. Det känns otroligt hedrande. Tack Michelle, du gjorde min dag.

http://vlt.se/narakara/veckans20aring/1.2706428-for-michelle-ar-framtiden-glasklar

Det är tur att mommo har koll. För mamma hade det inte.

Idag har jag fått sitta, ligga på mage och ligga på rygg. Värsta gympan. Blev helt slut!

Det firar Kotten med att ta på sig flygplansdressen. Snart, snart ska vi ut och flyga!

Henrik spikade i går upp tavlorna som jag piffat med. Det blev riktigt fint! Kotten firade sin nionde vecka hos oss.

Idag hände det. Jag rotade fram mina ridbyxor. Och de passade! Dagen till ära så drog jag på mig mina röda Pippi-strumpor. Hade bestämt mig för att jag just idag, efter ett lååångt uppehåll skulle spänna för Cielo. Oj, vad nöjd han blev. Hältan var som bortblåst och mamman supernöjd. Känslan att få sitta i vagnen bakom honom igen kan jag inte beskriva. Det beskrivs närmast som lycka, lycka, lycka. Kändes inte skumt i magmusklerna så det kommer nog inte bli något problem att komma upp på Libero.

Att ha två hästar är toppen. Speciellt om den ena råkar bli halt. Då kan man alltid motionera den andra. Om man inte gör som mina hästar gör. Man satsar på att vara halt samtidigt. Skulle ta fast Libero och longera honom i går när han plötsligt vägrade att bli fasttagen. Han bara sprang ifrån mig hela tiden. Då såg jag att han markerade i ett framben. Typiskt. Tog lillebror C i stället. Han kom glatt med och väntade snällt medan jag tog på honom grejorna. Han skrittade på och såg så nöjd ut. När han skulle trava så såg jag att även han markerade, men i ett bakben. Släppte ut honom på långsidan för att kolla mer ordentligt. Så himla lätt att bli lurad när man har dem på en volt. Verkade dock inte bättre än att vi fick leka sjukstuga i stället. Så jäkla typiskt. När jag äntligen fått Henrik att ta Kotten så jag kunde satsa all min uppmärksamhet på hästarna och hålla på med dem hur länge jag ville. Ville bara grina.

Älskar mitt nya badrum. Allt är verkligen superfint!