Min älskade fina vita häst. Han är en klippa. Inte spruträdd eller nålkänslig på något sätt. Han bara stålsätter sig och mumsar sedan på de morötter som erbjuds när arbetet är utfört. Han finner sig i att stå på box, så länge Cielo är med. Släppte ut Cielo i går men det gick Libero inte med på. Får låta Cielo vara med honom, några dagar i alla fall. Cielo tar det med ro. Han är verkligen ingen utekille och är supernöjd med sitt straff. Att få stå inne med den kompis som han sparkat sönder. Har även talat om för honom att eftersom Libero kommer vara obrukbar ett ganska långt tag framöver om detta (ens) går vägen så kommer han, Cielo att få dra hans lass också. Jag ska rida och eftersom jag inte kan rida min vackra vita så får han, Cielo växa upp och hoppa in för att göra en insats. Han ska få ridas in. Fick en lång suck som respons. Jag bryr mig icke.

Nu när värsta chocken lagt sig så visar jag de bilder som jag tog precis när Libero kom in.

Här är leden spolad.

Förstå, ett så litet sår. Tänk att det kan ställa till med så stor skada. Helt ofattbart. Oddsen var verkligen emot Libero den kvällen. Det enda som jag är glad över är att jag just denna kväll gick ut tidigare för att ta in dem. Anledningen var för att slå på en baksko på Cielo, den sko som han trampat av sig dagen innan. Han hade med andra ord bara en sko, det var den skon som träffade. Att han dessutom träffade ett bakknä är skickligt. Och att han lyckades punktera leden är ännu mer fantastiskt. Det är bara lilla C som lyckas. Han är unik, på många sätt. Populär, nä inte särskilt just nu. Men han tar det med ro och lägger inte så mycket krut på det. Han vet att det går över när värsta stormen lagt sig. Han är ju ändå Cielo, min fölunge. Så liten och så söt.