Vet inte riktigt hur jag ska börja mitt inlägg. Jag springer runt här på små moln. Min häst är någonting utöver det vanliga. Han är tuff. Ett mirakel har skett enligt den finska veterinären Henrik! Min Libero är haltfri! De tog prover igen. Värdena är förhöjda men inget som det finska penicillinet inte ska kunna ta. De kunde spola leden utan att söva och har sprutat antibiotika direkt i leden. För en vecka sedan var det lång väg tillbaka om det ens fanns en väg tillbaka. Men i morgon får han gå ut i hagen, sedan ska han börja motioneras och om en månad ska han sättas i gång fullt ut! En månad! För en vecka sedan visste ingen om det ens skulle gå att rädda honom. Libero fick massvis med beröm för sitt exemplariska uppförande och för att han inte rörde en min när de sprutade honom lite här och lite där. Men veterinären skrattade så där milt som bara han kan och konstaterade snabbt på sin finlandssvenska att det måste vara spansk macho. Att inte röra en min, inte visa känslor och aldrig, under några omständigheter visa att det gör ont.

Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag är just nu, men precis som Maria sa; att om någon ska utföra ett underverk så är det just Henrik. Att han fixar det där. Och jag måste säga att ALDRIG har någon övertygat mig om att livet kan ta oväntade positiva vändningar på det här sättet som jag blivit varse om idag. Jag har fått tillbaka min häst och nu ska jag bara försöka hålla mig ifrån att linda in honom i bubbelplast. Jag vet nu att jag har en fighter i mitt stall.

Trött häst :) Vi kom dit helt inställda på ännu en dag på operation. Men så blev det inte efter att ledproverna tagits.