Klev ut från stallet när jag mockat. Plötsligt stod jag öga mot öga med en ren som stod och åt från en öppnad höbal. Jag smög försiktigt tillbaka in i stallet och ropade på Nemo som sniffade runt på baksidan av huset. Han tog tid på sig men kom tillslut. Eller han kom aldrig in i stallet eftersom hans underhållning stod precis utanför. Det blev full fart på renen som hade Nemo efter sig, nästan hängande i haserna. Han jagade den till skogs och kom sedan sprättande tillbaka, stolt som en tupp. Svansen stod rätt upp och han höll huvudet högt. Hästarna sprang runt i hagen, ystra av uppståndelsen mitt i morgonrutinerna.

Eftermiddagen kom och jag tog ut Libero på lina. Han var så nöjd. Jobbade på men helt plötsligt blev han helt galen. Jag försökte lugna honom men han var inte kontaktbar. Vände mig om och där, på järnvägsövergången stod den. Nemos "kompis". Ropade på Nemo som denna gång befann sig nere vid stallet. Denna gång kände han nog på sig att jag behövde assistans av familjens viktigaste medlem. Han kom som skjuten ur en kanon och fick genast syn på renen. Den fick panik och sprang för glatta livet. Nemo låg som en rem längs vägen och även denna gång kom han tillbaka med huvudet högt. Stolt hund. Libero var helt slut av all turbulens. Fick leda honom instället så han fick komma ner i varv. Svettig häst, helt slut. Stackarn. Livet på landet kan vara lite väl spännande.