Huu, nu börjar det kännas i luften at det är höst. Det är tråkigt att sommaren är över samtidigt som det är skönt med höst. Rutinerna kommer igång och det känns som att man får en nystart. Jag får alltid hemlängtan på hösten. Tror dock att den har börjat tidigt i år. Undra hur många år det dröjer innan det går över?

I morgon är det dax för träning. Ska bli kul att få lite tips om hur jag kan gå vidare med ridningen.

Dorado var riktigt laddad idag. Tog ut honom på stora ängen och red på i ett bra tempo, han kändes loss och fin. Provade att ta in tempot genom att minska volten. Han började klappra med tänderna, dock inte lika mycket som förut. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna hitta en lösning på detta lite delikata problem. Känns inte som att jag vill sitta och rida i Dorados svindlande tempo i Msv, då kommer de visa oss ut från banan vänligt men bestämt. Jag kan tydligt känna skillnaden när han tänker börja klappra, han släpper ryggen, bakdelen och trycker bara upp halsen. Han blir riktigt läskig att rida, känns som att man inte har någon kontakt fram och inte bak heller för den delen. Han har gått över på autopilot helt enkelt.

När vi kom in tog vi tag i en ordentlig ryktning, fixade manen, svansen och oljade hovarna. Han blev så fin :) När han äntligen fick gå in i boxen och äta var han bara så nöjd som en liten häst kan vara.

Det är så skönt att rida på ängarna, sänder en stilla bön till bönderna att de låter dem vara oharvade ett tag till. Dorado börjar att få fart på sin bakkärra nu vilket gör att allt annat ramlar på plats. Min sits känns nu riktigt stabil även om jag då och då kommer på mig själv att jag spänner skinkorna och då tappar hästen direkt. Vill att han ska fortsätta vara så här mjuk i gångarterna.

Var iväg med Milla och Peter och käkade pizza på vårt favvoställe Misto of Italy. De har supergoda pizzor. Sedan åkte vi iväg och handlade lite. Jag köpte mjölk, bröd, godis, cola och morötter. Haha, glömde kolla upp vad jag behövde innan vi åkte. Men det löser sig nog, brukar inte gå någon nöd på mig.

Idag har vi varit ut till Julpa gård. Det var en fantastiskt fin hästgård för privathästar. De hade tillgång till alla nödvändigheter man som hästägare kan behöva. Stora, ljusa, fina boxar, duschspilta, rum till att hänga blöta hästtäcken, ridbana, ridhus och stora hagar. Fick ett otroligt trevligt bemötande av de som hyrde in sina hästar där, trots att jag inte ens anmält att jag ville komma och titta.

Det fanns även en andalusier där. Superkul. Hann tyvärr inte träffa tjejen som ägde den, men tillfället kanske dyker upp eftersom jag ställde mig i kö på en stallplats där.

Jag har anmält mig till att rida lektion på tisdag. Ska rida för en tjej som heter Liselott, hon var och hade lektion för grannstallet förra veckan och verkade vara bra. Ska bli spännande att få testa. Jag hoppas att Dorado inte blir stressad och börjar gå mot bettet.

Det blev ett longerpass för Dorado idag. Han tycker verkligen om att longera sig. Lite kul. Han är riktigt duktig på att lyssna.

Lägger upp två bilder som inte är tagna idag, men fina ändå. Dorado har rullat så jag hoppas ni bortser från det =)

Passade på att göra stallet på morgonen idag. Började inte jobba förrän 10.30 Helt underbart och framför allt lyxigt. Tog ut Dorado en sväng på banan. Han var pigg, glad och allert. Han har verkligen förstått vad det är jag vill nu. Han trampar på bra och har helt gett upp sitt hackande i bettet. Är så skönt att ha med bakdelen redan från början. Det är helt underbart att rida.

Det känns även som att jag börjat få lite ordning på sitsen. Orkar sitta ner och följa med hästen trots vårt tempo. Och det är ett enormt framsteg. Har riktigt slöat till på den fronten och behövde verkligen få upp ögonen på de misstag som jag faktiskt gör.

Så tack Maria för all hjälp! Vi behövde den verkligen.

Tittade på igår när grannstallet hade lejt in en tränare. Hon heter Liselott och verkar lugn och harmonisk. Hon vill även sträva efter att få ut detta från hästarna. Tror hon skulle passa oss. Pratade med Ulrika och hon skulle kolla om det fanns plats för mig och Dorado att rida nästa vecka. Det skulle nog inte vara något problem trodde hon.

Puh, idag var det tungt att kliva upp. Inte för att jag sovit länge nästan en enda morgon under min semester. Var bara inte riktigt mentalt inställd på att måsta börja jobba igen. Har varit ledig i sex veckor och nästan hunnit börja uppskatta att göra vad jag vill utan att ha en miljon måsten.

När jag väl tagit mig upp, duschat, varit ut med Nemo och käkat frukost så kändes det nästan lite skönt att få lite rutin i vardagen igen. Cyklade iväg till jobbet. När jag skulle öppna dörren till entrén så hade jag helt glömt bort min kod. Provade en mängd olika koder och lyckades tillslut pricka in rätt. Kan nog inte skryta med att jag fick mycket gjort under dagen, men jag var där i alla fall. Misstänker att det är lite så eleverna känner sig ibland.

När jag kom hem igen var jag helt slut. Fixade köttfärssås och spagetti. Att jag glömde bryna lök förklarar hur off min hjärna var.

När jag kom ut till stallet tog orken slut. Hämtade in Dorado men hade plötsligt inga ambitioner alls att rida. Han mumsade lite havre och tittade konstigt på mig när jag trädde på honom flughuvan för att gå ut igen.

Idag var det dags för städdag i stallet. Det var roligt att få möjligheten att träffa alla stallbrudarna igen. Har inte sett dem på hela sommaren. Vi fick möjligheten att skvallra och "catch up" om allt som hänt i sommar. Alla ville veta hur vi haft det i norrland.

Jag steg upp tidigt och åkte iväg till stallet för att rida. Det gick inte allra bäst. Dorado kändes trött och ovillig att samarbeta. Sådana dagar är så jobbiga. Jag passade på att åka hem mellan ridningen och städningen. Övertalade mig själv att cykla ut, suck, det fick jag bittert ångra när det var dags att cykla hem efter 3 timmars städning. Utan Ulrikas fikapaus hade jag aldrig orkat hem.

Dorado fick sova ute sin första dag på hela sommaren. Hoppas vädret håller i sig så han inte behöver bli kall om mulen :)

Kan inte säga det nog många gånger. Tog mig en morgontur idag. Har gjort det nästan varje dag den senaste veckan, det är så skönt att vara igång tidigt. Hinner fixa stallet innan någon annan i min närhet ens hunnit vakna. Sen har jag hela dagen över till annat som att sola, bada och bara slappa ;)

Red bort mot Hjälmesta idag. Hade lagt upp mitt pass i huvudet och skrittade bort till ängarna. Det verkade inte vara klippt på ett tag men helt ok i alla fall. Kortade upp tyglarna och förväntade mig få höra det så välkända ivriga klapprandet från Dorados tänder. Men det var lika tyst som omgivningen runt omkring oss. Jag kunde tydligt i min hand känna hur han riktigt sög i bettet. Ett lyckorus gick genom kroppen. Härligt! Passade på att njuta av det innan jag manade på honom i trav. Lyckades fånga upp och få igång bakdelen på en gång. Dorado var lång och låg, precis som jag ville att han skulle vara. Han hade fortfarande kvar suget i bettet och jag tänkte på den lilla fågelungen i min hand, ville inte störa den. Det är en sån känsla att rida på ängarna där Dorado mest sprungit runt som en yr höna och inte fattat mycket av vad jag begärt av honom, till att nu trava på i ett bra tempo, lugnt huvud och därmed en helt harmonisk häst. Blir så stolt! Vilken tur att det var just jag som fick lilla Dorado. Tycker så mycket om honom.

Det mjuka underlaget känns underbart under Dorados hovar och jag låter honom länga steget ytterligare, han lyckas med det utan rusa eller trippa.

Plötsligt flyger en fågel ut ur en buske precis framför oss. Dorado blir lika förvånad som jag och kastar sig åt sidan. Jag tappar stigbygeln och den smäller in i magen på Dorado. Han kastar sig rätt upp i luften och när han landar kommer returen. Hör hur han trampar på sig själv och ser i ögonvrån hur skon som jag haft så problem att få fast, kastas iväg och landar mitt på ängen. I det långa gräset som inte är klippt på hela sommaren dessutom. Vi står som två fån och stirrar ut över ängarna, jag tittar på där skon kan tänkas ha landat och Dorado väntar på fler spöken. Suck.

Bestämmer mig för att inte leta reda på skon. Han verkar dock kunna gå på det mjuka underlaget utan att ömma så jag rider klart. Det var tur. Vi hann få tillbaka känslan, mjukheten och harmonin innan vi gick hem igen.

Marias ord om att jag inte sitter på ett halvblod finns i färskt minne i bakhuvudet. Måste komma ihåg det, måste vara snabbare i tanken och kroppen, hinna och framför allt; våga möta upp honom. Hela tiden tänka unghäst. Det är inte så svårt egentigen, har ju gjort detta förut med Casper. Han var dock inte lika kvick och känslig som Dorado. Men i grunden är det samma.

Dorado har fått vila några dagar för att ta igen sig efter resan. Han har sovit inne på nätterna för att vila upp sig ordentligt.

När jag kom ut till stallet nu på kvällen hade Dorado trampat av sig en sko och trasat sönder hoven. Jag kände verkligen inte för att börja sko, det var varmt och kvavt. Hade dock inga alternativ. Ingen sko = ingen ridning. Plockade fram grejorna och satte igång att raspa till hoven. När jag tillslut fått skon att passa hoven höll jag andan att jag skulle få den att sitta på den trasiga hoven.

Sadlade honom, gjorde nya hål i stiglädrena och lade en tunn padd under sadeln. När jag hoppade upp kände jag genast skillnaden. Hmm, det var så här jag skulle sitta, ovant men helt ok. Känns som att jag är ovant obalanserad nu. Jaja, nog vet jag det går till sig. Måste ju försöka ta till mig av kritiken och göra någonting åt eländet ;)

Började med några skrittövningar, det gick bra. Han kändes lugn, avslappnad och klapprade inte någonting med tänderna. Kom fram i trav. Vågade rida på lite och vips så var bakdelen med, han kändes precis lika fin som efter att Maria ridit honom. Skumt. Verkar som jag lärt mig något. Är nästan lite rädd för att sluta tänka på det hon sagt, då kanske jag glömmer bort hur jag skulle göra. Behöver få det att sitta mer i ryggmärgen. Men ett tecken på att vi är igång och på rätt spår i vår utveckling är att Dorado verkar trivas, han förstår mina signaler och behöver inte korta upp steget/nacken och klappra med bettet. En mer lugn och harmonisk häst har jag nu minsann. Vad kul nu när jag tänker på det.

Vågade dock inte testa galoppen, var så nöjd med att han fixade skritten och traven. Intalade mig själv att vi har tid på oss. Vill verkligen ha tre rena, avslappnade och fina gångarter, men det kräver träning och att jag vågar lite. Det är ingenting som tomten kommer med. Jag måste fixa det själv.